Glädjen över att ha fyllt en nöjessida med eget material dog precis. De jag ville göra glada blev inte det, och inför redigering och tryckeri står man maktlös. Ska kanske ägna mig åt böckerna istället. De blir inte arga på mig. Författarna är så stora att de inte vet att min tidning finns.
Och konkurrenten skriver om en kulturjournalist, en medelålders vit akademikerman, som i en bok klagar på alla som inte är just det han är. Kvinnliga, unga musikrecensenter och kvinnliga kulturredaktörer med för få akademiska poäng är några av dem som urholkar kulturjournalistiken tydligen.
Jag har ingen bra dag idag. Trots min stora mängd akademiska poäng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det är ingen som är arg på dig. Det var stundens besvikelse och jag tror hon förstår. Det är som du säger, inför redigering och tryckeri står man maktlös. Så är det bara.
Det är därför du behövs. Med en kvinnlig handväska full med akademiska poäng och en spetsig penna. Nästa steg.
Jag gillar din blogg, men varför detta hävdelsebehov? Det verkar som att du sätter upp en stor och tjock fasad i vart och vartannat blogginlägg, som du väljer att visa.
Stå på dig! Självgoda manliga kulturmuppar med för stort ego är snart ett utdöende släkte, tro mig. De är bara rädda och avundsjuka på dig egentligen. För att de inser att de har framtiden bakom sig.
Redigerarnas makt kan brytas med lite list. Du får hålla bättre koll på dem i fortsättningen och underlätta gärna deras jobb med att tala om precis vilka rubriker, bildtexter, bildval etc du tycker verkar bra. Ofta är de så stressade och slöa att de köper förslagen, är min erfarenhet. Om inte får du tänka att man kan inte göra alla människor glada.
Vi syns!
ALL
Skicka en kommentar