Jag rör på mig

Har skjutit upp resan hela dagen. Sista tåget går 19.44 så det fick det bli. Förnekar fortfarande att jag ska vara ifrån det jag kallar för "hem" så länge som tio dagar, och likaså ifrån honom. Honom som jag kallar min kärlek, mitt solsken, mitt liv. Jag vet att jag kommer sitta där och titta ut genom fönstret under det att Sverige blir mörkt, skogen läskig och djuren trötta. Men, hur tar man steget ut genom dörren, och stänger den, lämnandes kärleken ensam? Det är ett val som river ända in i själen.

Så jag skjuter upp det. Packar inte, duschar inte. Dricker kaffe och låtsas att allt är som vanligt. Men i tanken är jag redan borta. Jag rör på mig.