Dalom

Tåg i måndags. Fick fönsterplatsen och tittade på ett välbekant landskap jag aldrig får nog av. Tomt stort hus. Plantor som skulle vattnas (även växthuset är fullt av dem) och post som skulle tas in. All min packning från Lidingö hade åkt bil med farbror; själv gick min resa från Lidingö via Uppsala och en helg i wild-och-crazyhetens tecken.

På grön cykel med extra stor och kantförsedd pakethållare handlade jag blå mjölk och diverse förnödenheter. Gjorde gigantisk potatisgratäng och sjöng ugnen till. Tittade på sista Häxdansen. En mycket bra SVT-serie, jag kommer sakna Bosjös damlag. De har lyckats några gånger nu. SVT. En bra kortare serie per år de senaste... fem åren kanske? Små men naggande goda. Speciella och genomtänkta.

Har undervisat tisdag och onsdag på min gamla högstadieskola. I slutet av 90-talet var jag elev där, och några lärare är kvar. Min gamla klassföreståndare och engelsklärare fick en kram idag. Hon lärde mig mycket. Utmanade mig. Satte krav på mig. För att hon såg att jag kunde. Igår hade jag en blandad kompott av ämnen, det var kaos i sjuan och de tog tacksamt emot hjälpen. Jag hade bland annat de inte så Mårdanpassade ämnena biologi och algebra. Att räkna var en utmaning, men jag kan. Idag hade jag historia och svenska, men mest har jag praktiserat den stora konsten i disciplin. När jag kom hem läste jag i lokaltidningen om den dåliga miljön på högstadieskolan. Bråkiga och uppkäftiga elever. Lärare som går in i väggen. Jag förstår det.

Exjobbet putsas på stundtals. Jag har köpt dammsugare på Sveriges bästa konditori. Min bror var hemma och vände fyra timmar mitt på dagen när jag jobbade; han har åkt nordväst till och väntas åter på fredag. I sommar kommer han tillbaka till Sverige och stannar här, Irland blev inte som han hade tänkt sig.

Solen skiner och näsan fräknas. Jag uppskattar friheten på cykeln. Känner en ledsamhet inom mig som jag hoppas kunna sova bort. Ska läsa Sara Lidman och fundera över järnvägen. Den mäktiga järnvägen.

Utanför åker tågen förbi. De mullrande godstågen påminner om industrin i kommunen nästgårds. Jag blir glad av tågen. När jag hör dem vet jag att det finns liv, fastän jag är ensam i det stora huset.