Jag blir lite lätt rasbiologisk ibland. Lite urskiljande. På Apoteket slår det mig: om jag inte hade haft alla mediciner, skulle jag överlevt? För hundra år sedan, vad hade hänt med mig? Blind hade jag varit också. Och allergisk. Man hade kanske skickat mig till Schweiz, på kurort, om det hade funnits pengar. Visst, det är mycket anakronistiskt av mig att tänka på det här sättet, men ynkligheten blir aldrig så tydlig som när jag står där med kölappen i handen och väntar på något som ska få mig att klara av dagen som en vanlig människa.
Vad vill man lägga sina sista 500 kronor på? Ja! Piller och ögondroppar! Folk är glada över sol och vår, fåglars kvitter och blommors knopp. Det är jag också. Men det ligger en influensatyngd över mig. Det är svårt att andas. Kliar i halsen, i ögon i näsan. Det är bra att det finns ett Apotek. Jag överlever ju, varje år.
Så jag tar mig ett blått piller. Ett blått piller om dagen. Inte som Keanu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Inte samma blå piller som Robinson-Robban heller, hoppas jag?
jag har aldrig känt av min pollenallergi i Australien. Ännu en anledning att flytta hit.
Mykopaten: Nej, att leva sitt liv tvärtemot vad Robinson-Robban skulle göra är att föredra.
Anne: Just keep them coming!
Skicka en kommentar