[det som inte går att sägas]

Jag somnar med tanken på kärlek. Jag somnar med känslan av kärlek. Jag somnar med synen av kärlek. Jag har den inom mig. Kärleken. Och han finns där när jag blundar. Han känns när jag blundar. Jag tappar andan när jag blundar. Han är aldrig långt borta. Jag behöver inte vara ensam. I själen.

Och ändå finns det något som inte går att uttrycka med ord. Det som bara går att förstå när vi är tillsammans. Det som bara kan berättas med huden och ögonen. Med värme och andetag. Med delade hjärtslag.