Tårar, skrik, ångest. Ilska mot den bästa vännen, ilska mot sig själv. Nederlag. Upprepat ett destruktivt mönster.
Så vaknar jag. Sms från den bästa vännen, "Hej min lilla sockerstråle! Vill du ha lunch av mig idag?". Skillnaderna mellan dröm och verklighet har aldrig varit så stora, men drömmens ångest sitter kvar. Det får aldrig bli verklighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Säg inte att vi har bråkat IGEN?! Varför kan vi aldrig hålla sams? :)
Ja jag vet, det är förjävligt. Men innan det bröt ut hade vi kastat av sexister från tåget vi var på, det var kul=)
Jamen då så! :)
Skicka en kommentar