Hemmet är överallt och ingenstans. Stockholm har blivit bekant, Uppsala fullt av vänner, vana miljöer och aktiviteter, Dalarna alltid detsamma, alltid vackert och tryggt. Umeå är ett koncentrat av livet, allt finns där, utom den framtid som jag snart kommer behöva skönja. Jag känner mig inte borttappad, jag har istället allt och lite till.
När tvivlet kommer, när tiden går för fort och osäkerheten gör att käkarna pressas samman dagar i sträck finns det en plats. Något som bor i mig, något som bekräftas bara av en blick, ett ord. En vila och ett lugn som stärker.
Det är också ett hem. Dit hjärtat längtar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar