Solen skiner tydligen över Umeå; det ser ut så på tv. Det är uppgörelse i vilket lag som ska bli världens bästa klubbdito för damer. Sändes både på SVT och Eurosport, men bruset kring herrarnas ishockey VM och uppladdningen för EM i fotboll har dränkt det fullständigt. Mo bevakade för lokaltv'n, och jag skulle ha varit med.
Vad är bättre än att vara allergisk? Att vara allergisk och sjuk! Det var nollgradigt när jag gick hem i natt efter Tre kronors hockeysemi, och som vanligt klarar jag inte av temperatursvängningar. Febern låg som ett lätt dunkel under natten, och halsen gör vansinnigt ont. Jag skrek mycket igår, men jag tvivlar på att allt är supporterrelaterat. Hårt leverne på alla fronter har gjort sitt, I had it coming.
Persiennernas uppvinkling bekräftar det fina vädret, några killar dricker rosé ur pappbox på en till solen flyttad bänk. De avviker när skuggan faller men njuter nog fortfarande i fulla drag av att kvällen knappt börjat. Det är många systemetpåsar i rörelse på området, många nylagda frisyrer, många vassa klackar. Mina klackar visar stål efter onsdagens skavande; antagligen mest av all asfalt de fick slita.
Teet rinner snabbt genom kroppen. Det är grönt och gott. Varm och drickbar mat föredras idag. Glass ska också gå ned. Sen är det jag och tv'n.
Tjejen som nyligen gick förbi åt ett håll med hela kittet; turkos systemetpåse, nylagt rött hår och vassa klackar victorianstyle, passerar plötsligt fönstren igen åt andra hållet. Gatorna och husnumren är ett töcken här. Men hon hinner. Kvällen har knappt börjat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar