Profant

Just ikväll är sport räddningen. Att ägna sig åt timmar av tittande på något som har betydelse precis här och nu, som får hjärtat att hoppa till, som gör mig nervös när sekunderna tickar, som gör att jag pratar med tv'n, skriker åt spelarna, svär åt missarna, hoppar upp i luften och jublar vid mål och ler vid vinst. Det ger mig en paus. Det ger distans.

Efter det ska jag och Vera ut och dansa. NH ska få vad det tål. En dusch, plattat hår, litet linne och höga klackar blir pricken över i't denna förvirrade tid. Imorgon ska jag kontakta verkligheten, öppna munnen, hitta fram. Men inte idag. Idag har både damer och herrar ett jobb att göra. Och tycker man att det inte var nog med sport finns el clásico till er tjänst, start 22.00.

Jag behöver det världsliga. Annars skulle jag flyga runt i det abstrakta, runt i kring er, runt runt i min egen hjärna, utan att någonsin landa. Jag vill landa. Jag vill vara med.