2008/05/09

Tjena bruden!

Yttrade nyss orden "Tjena bruden!" och menade det. Man får det. När vänner ska gifta sig. Min vän ska gifta sig. Jag ska ha folkdräkt och hålla tal.

Vi åker mot nordväst, till en liten kommun som brukar tävla om att vara Sveriges minsta. Det är närmare till Norge än till Umeå där. Vart går trädgränsen? Den är jag ute efter just nu. Jag är mycket allergisk, och har året till ära fått utslag på hela armarna. Mamma tyckte att det var fascinerande. Tydligen har man antingen eller, och inte både och som jag. Bra att nån finner glädje i det, kära mor.

Sov bort hela dagen igår, och försökte mig på en allnighter i natt. Man måste ta chansen till sådant studentikost nu när jag snart slutar. Runt halv fyra kom jag i säng utan att vara färdig med exjobbet. Det gör inget hävdar jag.

Vi ska fira min väns kärlek i helgen, och också göra "sista resan med gänget". Det känns stort. Jag hoppas att folk kommer gråta när jag håller mitt tal. Det ska handla om kärlek, om tron på den, om hoppet. Jag kommer säkert börja gråta själv.

2 kommentarer:

Anne sa...

jag gråter alltid på bröllop. kan inte låta bli.

Mård sa...

Det var nära. Likaså var det nära att jag började gråta under mitt tal. Hoppet känns långt borta ibland.