By request

För att påpeka det självklara: tiden går för snabbt. Det har plötsligt blivit onsdag utan att jag har märkt något alls. Att jag inte har skrivit något sedan i lördags beror på lite olika saker. Att tiden går utan att jag förstår det är en anledning. Jag har heller inte alltid ork, och är ibland för splittrad för att kunna få ned några ord här. I söndags fanns ingen ork, jag hade varit uppe till tidigt på söndagmorgon och var som en zombie. Sov mest, började komma igång efter nio på kvällen. I måndags var jag stressad och trött efter skolan, och i tisdags väntade jag på att min ilska skulle vändas till något konstruktivt. Den gjorde aldrig det. Det tar liksom stopp i min hjärna när jag inte förstår, när jag vänder och vrider på saker, byter perspektiv och vinkel utan något resultat. Att inte komma någonvart efter att ha nagelfarit något skapar ett hinder i mitt tänkande. Jag har fått så pass stor distans till det nu att jag vet hur jag ska hantera situationen tills jag träffar människan (som orsakade min ilska) igen, men det känns som att ett utbrott är att vänta. Jag gillar inte det, jag vill vara lugn och logisk.

Jag har vinkat av Vera med wienerbröd idag, hon åker till Göteborg för att göra sitt fotoreportage as we speak (write). Det är många som åker härifrån i helgen. Jag önskar ibland att jag också hade någonstans att åka, nån som väntade på mig. Men det går snabbt över, jag har fullt upp med mig själv och behöver varje sekund jag kan få nu.

Det är helt otroligt roligt att göra tidning, men känslan av att dansa på lina utan skyddsnät, eller bära kejsarens nya kläder, släpper aldrig sitt grepp. Vet jag verkligen vad jag sysslar med? Har nog aldrig sagt att jag gör det, jag går på känsla, jag får bara hoppas att det håller hela vägen.