Ickedag

Lördagen var splittrad. Jag försökte ta det lugnt i största allmänhet men det gick inte så bra, när jag vet att jag ska iväg så blir jag stressad. Ett tag på kvällen ville jag bara ligga kvar i sängen, och sova tills det blev söndag, men min separationsångest till trots tog jag mig iväg till korridorsfesten. Den blev riktigt lyckad, rolig blandning av folk och jag var på bra humör. Så bra humör att jag anammade alla språk som fanns i kring mig. Vet inte om min franska kursare uppskattar min ständiga fyllefranska, men så blev det!

Efter en sväng in på E-puben fick jag som jag ville; vi stod ut med kön till NH och kom in till slut. Det är faktiskt oftast väldigt kul på NH (Nationernas Hus, billig sprit och billig stämning överlag), och igår var inget undantag. Dansade, pratade med vänner och drack alldeles för mycket öl. Det blev en favorit i repris på natten; mötte upp E efter stängning på Å-hems centrum. Påpassligt att han befinner sig där lite då och då.

Lördagen bestod av en massa olika typer av oönskade sms, både skickade och mottagna, och ett väldigt oönskat telefonsamtal. Det borde finnas ett namn för personer av manligt kön som på något sätt undgått puberteten.

På förmiddagen har jag och E legat och varit bakis, och på eftermiddagen fick jag pizza av världens bästa Vera! I övrigt har jag lyckats med att läsa tidningen, titta på sporten och dricka te. Det börjar bli lite töntigt att påpeka att tiden går fort, den gör ju det hela tiden! Men när ska det stanna upp? Tänk om det inte gör det och man vänjer sig vid att livet rusar fram? Ibland märker jag inte ens tiden, man stannar upp någon sekund ibland och förundras bara, och sen rusar den vidare.

Dagens i särklass roligaste ögonblick var när jag och E efter att ha funderat var sjutton hans byxor tagit vägen i samma sekund får minnet tillbaks och utbrister "Frysen!". Det gjorde susen mot tuggummit, men kalla var de.