L'étranger

Ibland är man för långt bort för att deltaga. Hade jag bott i Sthlm skulle jag den kommande veckan ha gått och sett Rauschenbergs "Combines", som är på visit. Jag skulle ha besökt ett seminarium om krigskorrespondenter på lördag samt bokat biljett för att se Doktor glas och Dödsdansen. Det riktigt skär i själen att jag inte får se den förstnämnda, det är knappt så jag står ut med att läsa om den. Kan det vara så att jag anstränger mig för lite? Finns det motsvarigheter här i Umeå som jag bara inte hittat? Utanför mitt fönster flög en kille modellflygplan tidigare på dagen. Det flög runt på fotbollsplanen tills han blev övermodig och ville flyga över vägen. Resan slutade i ett träd. Man ska kanske hålla sig på sin plan; jag får kanske nöja mig med att läsa om saker i tidningen.

Jag funderar ofta på begreppet "hemma", det är något jag kommer tillbaka till. Att min lägenhet är "hemma" känns som ett faktum nu, bor jag ensam blir jag snabbt tillfreds med situationen, och allt jag behöver finns här. Men i vilken del av Sverige ligger "hemma"? Umeå är inte hemma bara för att min lägenhet är här, jag kallar nästan alltid dalarna för "hem" och ibland även Uppsala, alla tre är "hemma" på olika sätt. Jag börjar känna mig rastlös igen, det har gått snabbt, jag börjar längta härifrån. Men till vad? Vart vill jag?

Dagen har jag ägnat åt min vardagliga favoritsyssla; läsa tidningen. Jag läste aldrig den igår, så det har blivit två DN idag, plus en VF som jag hittade i trapphuset när jag rumlade hem halv sex i lördags morse. Jag bestämde då att den tidningen ville vara min. Får man göra så? Varför lägger budet tidningar i trapphuset ibland? Jag har också pratat med Anders och Susanne, vilket hör till kategorin vardagslyx. I övrigt har jag gjort matlåda och funderar nu över hur i helvete jag ska komma upp ur sängen imorgon. Jag är alldeles för trött för detta, helgen var för kort, och jag vet inte om jag kommer ha energi till en ny kurs nu.