dimma

Jag måste ha hittat någon särbakterie på fyllan i fredags, för nu sitter jag här med blommande sjukdom och halsmandlar the size of breadrolls. Visste ni hur mycket en människa sväljer på en dag? Det vet jag nu, eftersom det gör så hejdundrande ont varenda gång jag gör det. Svaret är: alldeles för ofta!

Då min kropp och hjärna befinner sig i en dimma har dagens stora ansträngning hittills varit att lyckas laga mat. Det har jag efter omständigheterna gjort väl, köttfärssåsen bestod av lika delar krossade tomater, nötfärs och lök (röd samt vit). Kan vara den torftigaste sås världen skådat, men med lite keso gjorde den sig fint i magen. Jag hade storslagna planer på att ta mig till ICA och apoteket men jag vet faktiskt inte om jag kommer klara det. Ska lägga mig lite nu innan det är dags att koka te igen.

17.02
Får man ta taxi till ICA? Det är nog varken moraliskt eller finansiellt försvarbart, men suget efter ny ost (blir nog ännu en Allerum) är monumentalt!

17.41
Jag är så otroligt uttråkad, men orkar inte göra ett endaste dugg. Kombinationen är inte särskilt begåvad, och jag håller på att driva mig själv till vansinne. Jag vägrar att ligga och vila mer, hjärnan bara maler på hela tiden, och jag tycker faktiskt att jag har gjort det nu så att det räcker. Varför kan jag inte bara njuta av att inte göra något alls ett tag? Varför kan jag inte bara titta på precis alla värdelösa serier på TV och vara nöjd med det? Gissar för att jag inte har valt detta själv. Jag har inte valt att vara sjuk och orkeslös och hemma från skolan, därför är jag så här obstinat. Jag kommer antagligen att gå till ICA förr eller senare ändå, och förbanna mig själv när jag ramlar ihop av utmattning i mejeriet. Visst ska man äta glass när man har ont i halsen?

18.30
Okej, nu gör jag det! Lämnar fullständig rapport från mitt heroiska uppdrag när jag återvänt.

22.05
Jag klarade det! Vilade upp mig ordentligt innan och har legat i sängen nu efteråt också. Det är riktigt kallt ute, och öronen gör mer ont än innan, men jag är mycket stolt över mig själv. Fick med mig både ditt och datt hem, och insåg när jag skulle betala att den Märit som brukar tänka över sina inköp inte var den som handlade idag. Mitt impulsiva shoppande kostade en rejäl slant, men det var värt det. Har ägnat tiden sedan jag kom hem åt att äta ost och glass. Inte i kombination, även om det kanske hade varit önskvärt, knäckebröd var inte den bästa idén för min stackars hals. Imorn ska jag vara pigg har jag bestämt, jag börjar nästan tycka illa om mig själv för att jag är så trött på mitt eget sällskap.