Jag och den neurotiska sidan av mig är lite för tajta just nu. Det håller inte. När Sawyer hoppade igår kom en störtflod ur mig utan dess like. Som vore mitt nästa steg att be Noak fixa ihop en ark.
Min käraste H åker bort i nästa vecka. Ut i Europa. Det kommer att härda mig, och kanske kommer några uns vett att krypa in också. Det vore bra. Bit ihop till dess att jag vänjer mig.
16.11 imorn hoppar jag på tåget till Sthlm och placerar min bakdel i första klass. Billigare än vad det skulle blivit annars. Säger bara Sj-Prio. Innan dess har jag gjort min sista dag i sommarskolan. Man ska inte ta med sig jobbet hem, men hjärtat smälter när de trubbiga barnen efter snart två veckor bjuder på godis och berättar att de tycker att det är roligt att komma dit. När man ser att de anstränger sig. När de förstår. När det funkar bara av att man lyfter dem några centimeter över marken genom att säga "Du kan! Du förstår! Bra jobbat!".
Barn är fina. Förstör dem inte.
Jag tänker sluta förstöra för mig själv. Det blir roligare så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar