Äntligen

Han är trött men vill inte gå och lägga sig utan mig. Sveper in sig i ett påslakan och placerar huvudet på högen med rena kläder som ligger i soffan medan jag gör mig i ordning för natten.

- Mård?
- Ja...? (Går från badrummet)
- Om vi köper en större säng, ska den kanske stå här ute istället?
- Ja... Kanske.

Vi diskuterar sängplacering och dess för- och nackdelar. Jag går återigen till badrummet för att försöka bli färdig.

-Mård?
- Ja? (Suckar lite och kommer tillbaka till soffan)
- Jag är så lycklig nu.

Allt stannar upp och jag står bara och stirrar på honom till dess att jag lyckas ta mig samman. Sätter mig på soffkanten och ser honom i ögonen. Jag är också lycklig. Herregud. Jag visste inte att man kunde ha det så här. Men det kan man tydligen. Jag börjar förstå det. Äntligen.