Tu me manques

Saknad.

Egentligen är det nog en känsla av att något är fel. Något fattas. Man är på fel plats. När man lyfts upp till punkten där det är rätt, helt, högre än man kunnat föreställa sig, och sedan fråntas det. Frivilligt eller inte. Då kommer saknaden. Inte bara av personen som plötsligt inte finns inom räckhåll, utan också av det rätta. Livet. Som vi vill att det ska vara. Som vi vet att det kan vara. Det personen gör. Ger oss. Inte bara personen i sig, utan det som vi blir.

Om jag nu vet vad som är rätt, varför befinna sig på fel plats? Varför leva fel?

Detta är saknaden. Avsaknaden av det som gör att vi kan lyftas upp. Dit där vi vill vara. Hemma. Inuti.