Natt till måndag

Natt tillsammans. Mycket bättre att vara vaken, njuta av tiden, än att sova bort den. Efter fyra går han in i duschen. När han kommer tillbaka ligger jag i sängen och försöker bli sömnig. Han har tandkräm i mungipan, och de korta hårstråna på huvudet gör mig lite blöt. Som vanligt.

Innan har vi druckit Santa Ines, han i stort glas, jag i litet. Spelat backgammon, lyssnat på musik. Pratat. Jag vill stilla min oro, eller en möjlig oro, och dubbelkollar att vi är överens. Om att det är seriöst. På allvar. Felsöker och kommer fram till barn, även där är vi överens. Fler än ett, och inte vänta för länge in på 30-området. För snabbt? Ja absolut, men det är rent teoretiskt vi pratar om saker. Jag vill inte upptäcka en bra bit in i relationen att vi inte kan fungera ihop på avgörande saker. Han vill bo kvar i Stockholm. Alltid. Jag tänker i mitt stilla sinne att det kanske ändras med tiden, och berättar vilka städer jag känner mig sugen på. Men att jag antagligen kommer hamna i Stockholm tillslut. Han har stått i bostadskö i 26 år. Bra att veta, när det pockar på. Fin är han. Erbjuder mig att bo hos honom även om jag inte har jobb. Det fungerar inte för mig, och bo ihop är för tidigt, men fint att höra ändå.

Jag slappnar av. Litar. Är mig själv och vi ler in i varandras ansikten.

Så i sängen innan han ska gå kramas vi hårt.
- Du är mer än vad jag vågat drömma om. Därför är det lite svårt att vänja sig vid det.
Han blir så glad att jag känner det ända in i mig. Bäddar ner mig. Pussar på mig. Kysser mig. Luktar på mitt hår. Tittar mig i ögonen.
- Jag är kär i dig.
Vacuumet sekunderna innan exploderar till lycka i min själ. Jag gråter och ler och skrattar. Innerliga kyssar.

Sen går han. Han kommer tillbaka till Sverige nästa vecka. Jag ler fortfarande.