En attendent

Försöker packa tre olika väskor. En ska stå kvar här i Säter, till dess att jag behöver sakerna, en ska fraktas till Lidingö och en ska få åka till Uppsala om några timmar. Försöker tänka ut exakt vad jag behöver imorn. Det går lite sådär, det mesta går lite sådär just nu. Jag har duschat, läser DN som pdf, har läst lite bok, ska nog titta på hästhoppning om ett tag på tv, kanske städa lite. Allt detta medan jag väntar. Jag är helt otroligt dålig på att vänta, och liksom Vladimir och Estragon vet jag inte riktigt vem jag väntar på. Men det skiljer sig på en punkt, deras Godot kommer aldrig, den som jag väntar på kommer om nån timme. Det är snabba ryck när man har geografin emot sig, och en massa annat också för den delen. Imorgon är det en ny dag, en ny stad och annat att tänka på, och ännu en dag till är det nytt år. Det är för stort. Just nu ägnar jag mig åt att sekunderna och minuterna ska gå.

Något mer profant: jag är mobillös från ikväll till imorgon eftermiddag. Nås hemma fram till 12 imorn.

Snygg

Jag går runt hemma och är sjukt snygg. Ögonbrynen har inte varit så välnoppade på... två år kanske, och Linda avslutade det hela med en "lätt make-up", med det häftiga mineralsminket. Det är läskigt dyrt, men jag sitter ändå och funderar på om det kanske inte vore värt det... Jag använder sällan smink, och de få gånger jag gör det vore det väl schysst mot ansiktet att förgylla det med något som arbetar med huden och inte mot? Jag ska sova på saken till imorn, bokstavligen, sminket ska inte tvättas av nämligen. Köpte hudvårdsprodukter till min kära bror som fyller år imorn, min devis är att gärna köpa presenter och paket i form av saker som mottagaren aldrig skulle köpa själv, och det har jag sannerligen gjort nu. Jag tror att det kommer bli bra för hans hud.

Annars går jag mest runt och fryser. Stort hus att värma upp, så mor och far ger blanka fan i det ibland. Verkar som att jag drar söderut på söndag; man kan köpa nyårsaftonsbiljetter på söndagkväll om man vill, och det vill jag nog. Eftersom min mobil har pajat, och jag nu lånar moderns, vill jag inte sitta mobillös i Uppsala alltför länge. Får låna en från Telia på måndagen. Apropå snygg så köpte jag nyårsklänning igår. Jag tror att den är snygg. Hoppas det. Har inte helt vant mig vid den, men den är skön och svart, det kan inte gå fel. Det är nästan så att den är värd ett par nya skor... Ska nu ta mig en kopp kaffe och se om jag kan klämma i mig deckaren jag hållit på med mycket länge. Ända sen i somras. Stötvis. Läser inget på månader och sen hundra sidor på en dag. Den är sexhundra sidor, har tvåhundra kvar. Gissar att jag är färdig imorn.

Ikväll ska jag och Johan äta på greken. Ska platta håret lite med julklappstången så har jag maximerat min snygghet. Undrar om greken är värd det...

Mellandag

Jag vaknade tidigt av väckarklockan. Har en julklapp inbokad snart, och behövde fixa grejer innan. Emla till exempel. Låter det mystiskt? Det är det inte. Fick presentkort på ansiktsbehandling av mamma (vi har en sjukt bra salong här i lilla Säter, som är konstant fullbokad) och när hon köpte den passade hon på att boka tid samtidigt. Smart. Emla är till för ögonbrynen. De ska plockas, och aldrig syntes en så strid ström av ofrivilliga tårar från mina ögon som när de utsätts för det. Första gången var outhärdlig, därav Embla, det är en lokalbedövande salva och räddningen.

Det är grått ute. Det blåser så att saker ramlar omkull. Jag har frusit i natt och spänt mig, ryggen gör mycket ont. Men snart får jag ligga i en mjuk stol (som en madrasserad tandläkarstol) i ett rum med harmonisk musik medan Linda fixar mitt trasiga ansikte. Det är inte häftigt att få finnar när man passerat 20-strecket, och vintertorrheten gör även sitt. Linda och jag spelade fotboll tillsammans en gång i tiden. Då var hon liten och ettrig och gav sig aldrig. Jag hoppas att det inte har förändrats.

I shall be released

Dylan sjunger från en hylla ovanför mig: "Any day now, any day now, I shall be released." Jag nyser och ögonen kliar. Det var inte ögoninflammation, jag är allergisk mot min nya linsvätska och kan inte köpa ny förrän på onsdag; det blir en jul i glasögon. Mamma blev knäpp i morse och flydde upp till mormor och morfars gravar i västerdalarna. I den kyrkan skulle det vara någon konsert på dagen, och det kändes viktigt för mamma att vara där sa pappa. "Desperation" karaktäriserade han hennes tilltag som. Det är första gången mamma inte är hemma när jag vaknar på julafton. Men alla måste göra det de kan för att klara av den verklighet som de befinner sig i. Förhoppningsvis har hon kunnat vara ledsen nu, så att hon kan njuta av resten av dagen.

Jag ska snart dra på mig kjolklänningen, pappa och bror ska stryka skjortor, sen åker vi. Det här känns inte riktigt som julafton, mycket har förändrats, jag har kanske tagit ännu ett stort steg mot vuxenheten detta år. Robert Z sjunger nu "Forever young", men han liksom jag vet att det inte är en möjlighet. Vill man röra sig framåt tappar man ungdomen på vägen.

God Jul people! Gör det bästa av denna gröna afton!

Väntande rum

Rummet börjar bli tomt. Inget personligt är framme längre; det syns inte vem som bor här. Om en timme åker jag taxi ifrån Ålidhem och lämnar rummet ensamt. Det kommer stå här och gapa i några dagar innan Martin ska fylla det med sitt liv. Martin läser teknisk fysik och verkar snäll. Han ville i alla fall hyra mitt rum i tre månader, vilket var alldeles perfekt för mig. Jag hoppas han kommer trivas.

Utanför fönstret syns gräset igen; inte en smula snö eller is är framme, solen ligger på och jag tror för ett ögonblick att våren är på väg.

Jag nyser, ögonen rinner. Men jag får inte klaga. Det kunde ha varit mycket värre. Jag har ändå lyckats städa och packa och tvätta, snart ska jag diska, och jag fixade alla julklappar redan i torsdags. Jag får framförallt inte klaga då jag i fredags festade i fjorton timmar. Jag avslutade med ett regelrätt maraton, från 16 på fredagen till 06 på lördag morgon. Och jag hade roligt precis hela tiden. Så därför får jag inte klaga, jag får bara bita ihop, och tänka att om åtta timmar är jag hemma. I ett annat rum som väntar, i ett hus jag inte riktigt kommer känna igen invändigt, mor och far har renoverat skiten ur det (och med skit menar jag exempelvis en brun heltäckningsmatta från 70-talet samt tokgula köksluckor).

God jul alla. Ta en extra mugg glögg och en extra pralin ikväll, det är vi värda.

You snooze...

Jag missade D-takten. Jäkla affischer som inte visar spelordningen, det band jag sett fram emot att se i över en månad spelade när jag satt på bussen. Jag hade vilat upp mig innan för att orka stå igenom spelningarna på den förvuxna ungdomsgården, och så blir det antiklimax istället. De två band jag såg var jag minst intresserad av utav de fyra, men de var faktiskt riktigt bra ändå. Jag har minglat lite i mitt nykterhet, pratat med folk, köpt en skiva, druckit vatten ur plastkopp. Det är bara min kropp som behöver få sig lite baskaggar nu, annars är jag rätt nöjd med tanke på att jag inte är pigg för fem öre. Det verkar som att något har svept in över Sverige och däckat halva befolkningen. Hör det ryktas från Stockholm om snorfloder (eh blä) och i Dalarna är min pappa hemma och är sjuk. MIN PAPPA! Jag tror nästan att helvetet har frusit.

På fredag blir det goodbyeparty på det vanliga stället, inte helt officiellt, men ändock. Det var visst nåt band som skulle spela också...

With a little help from my friends

Att flytta en hög med saker från punkt a till punkt b tar femtio minuter, och kostar inget förutom lite svett och hjälp från några vänner. Befrielsen är stor i efterhand, och symboliken lika så. Nu finns det inget kvar av det som tidigare var. Allt är på sin plats, allt är sagt. När en dörr stängs så öppnas ett fönster, men jag tror att räcker att mitt står lite på glänt ett tag. Vidöppet är det inte än, och jag vill inte ha det så heller. Men metaforen håller inte riktigt för scenariot att nån skulle krossa ens vidöppna fönster. Det kan man inte i teorin, men alldeles för väl i praktiken... Stänga det kan man i båda. Putsa det?

Nej. Nu går vi och äter. Försöker låtsas att det bara är vilken kväll som helst, men det känns som "sista natten med gänget", eller "sista måltiden" och allt sånt. Tiden går fort, sa Bull.

You cut me open

När man hör Agnes & Måns (förvillande likt Anders och Måns?) på radion sjungandes "All I want for christmas" följt av originalversionen med allas vår Mariah så märks kvalitetsskillnaden tydligt. Tydligare, tydligast. Mariah sjunger skiten ur dem i sömnen. Innan deras framträdanden i etern har Leonard Cohen sjungit "Hallelujah" och några minuter efter får vi Jeff Buckley i öronen, görandes samma sak. Det är alltså söndag och Digilista i mina högtalare, och fördelarna med att de listar de mest nedladdade låtarna under veckan illustreras av exemplen ovan: nytt blandas med gammalt, allt som är bra kan knipa en plats.

You cut me open kommer ifrån tvåan, "Bleeding love" med Leona Lewis.

Jag blir alldeles för snabbt uppskuren. Framför allt läker jag långsamt, och hinner aldrig bli klar. Att säga att jag blöder kärlek vore att ta i, men jävligt ont gör det hur som. Det verkar vara dags för lite closure, bita ihop och ta sig igenom veckan, och göra det som måste göras. Eller så är det som veckans trettifemma, Enrique, säger; "Tired of being sorry".

Mats, my löööv!

"Jonathan, jag ser ljuset, jag ser ljuset!" Och så gråter man en skvätt, eller en stor, och tänker lite på livet och att det kanske är rätt bra ändå.

Ljuset för mig är just nu en man vid namn Mats, han är ett sånt ljus att jag kallar honom för "my löööv". Mats är verksam vid Forskningspolitiska institutionen vid Lunds universitet och ska få skänka klarhet, fakta och helt enkelt ljus åt den artikel jag hittills bara försökt gråta fram, men inte ens lyckats med en enda tår. Vinkeln har fått lov att ändras, då alla i ledande positioner vid universitetet behagar att inte ha en enda sekund över åt mig, innan de går hem på julledigt och äter ischoklad. Det är ju många julbord som ska klaras av nu, många som ska tackas för den gångna terminen, många julstjärnor och hyacinter som ska delas ut. Nej, jag är ogin. Det är inte deras, eller mitt fel, att den här kursen ligger så JÄVLA dåligt till att den omöjliggör en vettig arbetssituation. Vi gör det bästa vi kan av den givna situationen helt enkelt, men jag kommer sitta hemma imorn och läsaläsa/skrivaskriva istället för att gå och lyssna på baktakt, som jag faktiskt såg fram emot denna gång!

Jag ska prata med Mats på måndag. "Det är ju roligt att prata med dig" sa han när vi alldeles nyss bokade in intervjun. Tack Mats, det är roligt att prata med dig också.

Äventyr på ICA

Jag betalade precis med 63 kronor i mynt. Två tior, två femmor, en hög enkronor och resten femtioöringar. Killen efter mig i kön var inte glad. Pantade innan det en mycket liten samling pant, man kunde trycka på en "skänk bort pengarna" knapp på flaskorna, men inte på burkarna... Innan det såg jag en skock barn stå utanför själva affären och sjunga luciasånger mer eller mindre falskt, de var tydligen en musikklass, så försöken till stämsång var inte helt misslyckade. Men stackars målbrottslingar säger jag bara. Minns själv hur det var. Fjärdeklassarna har lucia på min låg- och mellanstadieskola, och just då tyckte min röst att den skulle jävlas, det är enda luciafirandet som jag lidit mig igenom.

Annars har december månad, från 1990 och fram till mitt första år vid ett universitet, präglats av vackra sånger i kör. Flickkören har onekligen låtit bäst. Blev några jular med blandad nationskör i Uppsala, men sen dess har jag varit tyst. I höstas fanns det inte en chans, och mitt hemmasjungande har antagit enorma proportioner (dock äger det mycket sällan rum i duschen). I framtiden hoppas jag hitta en kör att mysa med lite, det finns ju något där inne i mig som vill ut, och min röst gör sig mycket bättre i fyrstämmigt format.

Fuel for hatred

Hur hanterar du aggressioner? Jag har samlat mina på hög nu, och alldeles nyss så blev jag skogstokig. Helt blockerat skitförbannad. Dubbla baskaggar, gärna i kombination med storhetsvansinne och satanism, är ofta lösningen för mig. Snabbt och smärtfritt hittar jag en inre frid, något som kan tyckas paradoxalt i den ilska som representeras i den typen av musik.

Jag är arg på västerbottens läns landsting, jag är arg på idioter som tar upp min tid i onödan utan att vara insatta, ha argument för sina åsikter eller ens en gnutta tanke på hur verkligheten faktiskt ser ut, jag är arg på människor som inte tar sig framåt utan att dränera andra, jag är arg på en organisation som ger blanka fan i studenterna och lägger en enormt stressande arbetsbörda på oss veckan innan jul och jag är heligt arg på mig själv som inte tar tiden till mig själv, som inte lyckas krysta ur mig en enda rad på en vecka, och som inte vet hur jag ska lösa problemet jag har framför mig. Just den biten hjälper det inte att gå runt och vara arg på sig själv för, men jag hoppas att erkännandet här ska ta mig framåt, och att jag innan jag sluter mina blå i natt har formulerat en tanke, ett anslag och några meningar på det tomma dokumentet som hånfullt stirrar på mig.

Nu har jag fått lite sextakt i öronen också. Jag vill tatuera in Frost över ryggen. (Fem poäng till den som vet vilket band jag talar om, behöver ni ledtrådar? Och behöver jag tillägga att satanismen är en biprodukt och har inget egenvärde för mig i den musik jag lyssnar på?)

You're so vague

Jag undertecknade tidigare idag ett mail med orden "ordförande för..." samt "chefredaktör för..." och lite kronologi uppå det. Det är stora ord. Sen när jag stod och diskade lite senare tänkte jag "jaha, här står ordföranden och diskar". Undrar om kungen gör så? Eller statsministern? Eller... Madonna? "Jahapp, här står Madonna och diskar." Jag tror det. Jag tror också att statsministern och hans fru leker kinky lekar ibland där HON får vara statsminister och han får krypa runt och städa och diska och feja och hämta barn, eller vad en statsministerfru nu gör. Sjukvårdslandstingsråd? Jaså, ja försök att gestalta det med värdighet, Freddieboy!

Jag har, i enlighet med hur gemene student bedriver sin utbildning, aktivt inte pluggat under hela eftermiddagen, utan läst tidningen, sjungit till QOTSA, diskat lite och lämnat in papper för andrahandsuthyrning av mitt rum/lägenhet (var går gränsen? Det är 20 kvadrat och kokskåp vi talar om liksom).

Ikväll ska jag bada badkar (hurra!) och återigen skrämmas av nazgûls och allt annat läskigt, denna gång för sista gången, innan det blir dags igen!

Det är alldeles för många utropstecken i detta inlägg inser jag nu, och skriver därför en alibi-rad helt utan dylika, stilbrott i all ära, men ni lär ju känna igen er också.

This town ain’t big enough

Umeå har blivit för litet. Man stöter på folk överallt, och riskerar att stöta på någon som redan blivit stött på av en vän, även om avsikten inte var att stöta alls. Det har hänt förut, och nu nästan igen. Jag känner mig trött, vissa saker få bero och bedarra, men vad förlorar man?

Min familj har varit här, i fredags drack jag och bror alkohol och igår umgicks vi och åt julbord på kvällen. Fint julbord, dyrt, gott, bra. I garderoben möttes vi av en käck kille som ville hänga in våra jackor. Jag hann fundera en sekund innan jag insåg att det var mitt halloweenragg som stod där och var trevlig mot min familj. Jag bet ihop och skötte det rätt bra tycker jag, med tanke på att det var så otippat att jag höll på att ramla av jorden lite. Vi konverserade innan jag gick, han är konstig på ett sätt som jag gillar.

Jag har aktivt undvikit att plugga hela helgen, men nu ska jag sätta mig med en avhandling som jag och en kursare ska försöka pitcha, mycket fiktivt, och skriva en artikel om. Helst vill jag titta på sport, eller en film, eller käka pizza, eller bada badkar… Varför välja?

Det kom ett brev

Jag har ont i huvudet. Sitter nästan och kisar. Det smällde till när jag steg innanför dörren. Eller om det var när jag öppnade kuvertet från Västerbottens läns landsting. Jag kommer få vänta "9-12 månader" på allergiundersökning. De har gjort en prioritering av mitt ärende utifrån uppgifterna de fått av den remitterande läkaren. Jag känner mig sparkad på. De såg att jag försökte hänga mig kvar, försökte att inte tappa hoppet och ge upp, försökte att orka vidare, och så sparkar de ned mig. När jag sedan ligger ned sparkar de på mig lite till. Jag kommer få hjälp tidigast när jag antagligen flyttat härifrån och skrivit mig på en annan ort, och vid ett annat landsting. Då ska allt börja om igen. Hur länge ska jag ge det? Två år, är det rimligt? Det har ju varit jävligt så pass länge nu, så jag kan kanske fortsätta ha det så ett tag till? Hur ska jag inte börja gråta? Hur ska jag inte få ont i huvudet?

Insane in the brain

Att väckas av redaktören som ringer och frågar efter recensionen gör att man blir lite knäpp. Jag hade inte missförstått honom, han ville bara ha in den så fort som möjligt till nätupplagan, men min deadline kvarstår. Har letat efter föda, och bara hittat knäckebröd. Besöket lämnade inte bara efter sig kex, utan också mjukt bröd, men nu har det tagit slut och det är bara att fejsa den hårda verkligheten igen.

Jag lägger lite ost på mackan, och märker hur hjärnan börjar komma igång, kroppen hittar läget där den ska skapa, och sinnena skärps. Det känns nästan i armbågarna, de vill börja skriva nu, och säger åt fingrarna att det är dags. Jag är lite dum i huvudet på morgonen, innan jag anpassat mig till att vara vaken, vet inte riktigt vem jag är och vad jag bör göra, men nu har jag hittat det.

Teet gör också sitt. Har fått det hitskickat från Uppsala. Varje år runt jul kommer det en speciell blandning, förr hette den "lussete", men de har döpt om det till "saffran och chili", det har även en stänk apelsin i sig, och är så nära knark man kan komma för mig. Det gör konstiga saker med min kropp och själ, och tar mig upp till en högre nivå. I februari brukar det ta slut i affären, och mitt förråd brukar sina i mars ungefär. Sen väntar åtta månaders abstinens innan det är dags igen.

Nu är klockan 11.55, och jag har precis mailat redaktören. Den förlösande känslan som man hoppas ska komma när man är färdig infinner sig inte riktigt; jag måste lära mig att hitta den, så att jag sen kan gå vidare med nästa uppdrag med friska tag. Lite mer te kanske, kära hjärna?

Den blodröda floden

En sällan efterlängtad gäst har kommit på besök, den här gången välkomnad med öppna armar. Man ska inte vara sen. Man börjar fundera då.

Ni tror kanske att jag duschat i över ett dygn nu, men så är inte fallet. Den nya delkursen har satt sina klor i mig; vi ska göra fem veckors arbete på ungefär tre, och jag försöker starta om hjärnan. Jobbade ikväll också, bevakade den största grejen hittills, 2000 människor var där och jag har deadline 12 imorn. Det var satans kallt (vi var i och för sig i en ishall...) och jag fryser fortfarande. Man glömmer ibland vilket privilegium det är att få vara på saker som andra människor betalar pengar för; jag får betalt för det istället, och ett event blir inte världens största grej utan ett jobb. Det gäller att njuta av det också, låta det rysa lite längs ryggen, stampa takten och applådera.

Under helgen besöktes jag av en vän från Uppsala som aldrig varit här tidigare. Vi har haft det så bra, och när hon på måndagen skulle åka så blev jag lite ledsen. Det har varit mycket enkelt, vi har båda gjort som vi velat, festat till vi inte orkat längre, hon har tränat, jag har sovit, hon har besökt regementet hon låg inne vid för 12 år sedan, jag har åkt iväg på film och mys. Vi har ätit, vi har pratat, vi har shoppat. Samtalen ville aldrig ta slut, och hon har lämnat efter sig en tradition med att äta ost och kex. Varför gör man inte alltid det?!

Nu ska jag lägga mig i sängen och njuta av smärtan i både rygg och mage, ett tag, till dess att min ipren kickar in.

Längesedan sist

Mycket? Ja. Skoj? Ja.

Nacken har blivit bättre kan det meddelas i alla fall. Ska se om min vän, som är massör, kan råda bot på det sista.

Min frånvaro har lett till att jag kan konstatera att jag är mycket aktiv på detta ställe som i folkmun kallas internet; ord väntar på svar, ord väntar på läsning, och många väntar på mina ord. Har tagit igen mycket läsning idag och också lämnat svar till några som väntat. Har lite svårt att få ned någonting här. Ska ta en dusch och reda ut trådarna lite, sen återkommer jag.