Mats, my löööv!

"Jonathan, jag ser ljuset, jag ser ljuset!" Och så gråter man en skvätt, eller en stor, och tänker lite på livet och att det kanske är rätt bra ändå.

Ljuset för mig är just nu en man vid namn Mats, han är ett sånt ljus att jag kallar honom för "my löööv". Mats är verksam vid Forskningspolitiska institutionen vid Lunds universitet och ska få skänka klarhet, fakta och helt enkelt ljus åt den artikel jag hittills bara försökt gråta fram, men inte ens lyckats med en enda tår. Vinkeln har fått lov att ändras, då alla i ledande positioner vid universitetet behagar att inte ha en enda sekund över åt mig, innan de går hem på julledigt och äter ischoklad. Det är ju många julbord som ska klaras av nu, många som ska tackas för den gångna terminen, många julstjärnor och hyacinter som ska delas ut. Nej, jag är ogin. Det är inte deras, eller mitt fel, att den här kursen ligger så JÄVLA dåligt till att den omöjliggör en vettig arbetssituation. Vi gör det bästa vi kan av den givna situationen helt enkelt, men jag kommer sitta hemma imorn och läsaläsa/skrivaskriva istället för att gå och lyssna på baktakt, som jag faktiskt såg fram emot denna gång!

Jag ska prata med Mats på måndag. "Det är ju roligt att prata med dig" sa han när vi alldeles nyss bokade in intervjun. Tack Mats, det är roligt att prata med dig också.