I shall be released

Dylan sjunger från en hylla ovanför mig: "Any day now, any day now, I shall be released." Jag nyser och ögonen kliar. Det var inte ögoninflammation, jag är allergisk mot min nya linsvätska och kan inte köpa ny förrän på onsdag; det blir en jul i glasögon. Mamma blev knäpp i morse och flydde upp till mormor och morfars gravar i västerdalarna. I den kyrkan skulle det vara någon konsert på dagen, och det kändes viktigt för mamma att vara där sa pappa. "Desperation" karaktäriserade han hennes tilltag som. Det är första gången mamma inte är hemma när jag vaknar på julafton. Men alla måste göra det de kan för att klara av den verklighet som de befinner sig i. Förhoppningsvis har hon kunnat vara ledsen nu, så att hon kan njuta av resten av dagen.

Jag ska snart dra på mig kjolklänningen, pappa och bror ska stryka skjortor, sen åker vi. Det här känns inte riktigt som julafton, mycket har förändrats, jag har kanske tagit ännu ett stort steg mot vuxenheten detta år. Robert Z sjunger nu "Forever young", men han liksom jag vet att det inte är en möjlighet. Vill man röra sig framåt tappar man ungdomen på vägen.

God Jul people! Gör det bästa av denna gröna afton!