Hur hanterar du aggressioner? Jag har samlat mina på hög nu, och alldeles nyss så blev jag skogstokig. Helt blockerat skitförbannad. Dubbla baskaggar, gärna i kombination med storhetsvansinne och satanism, är ofta lösningen för mig. Snabbt och smärtfritt hittar jag en inre frid, något som kan tyckas paradoxalt i den ilska som representeras i den typen av musik.
Jag är arg på västerbottens läns landsting, jag är arg på idioter som tar upp min tid i onödan utan att vara insatta, ha argument för sina åsikter eller ens en gnutta tanke på hur verkligheten faktiskt ser ut, jag är arg på människor som inte tar sig framåt utan att dränera andra, jag är arg på en organisation som ger blanka fan i studenterna och lägger en enormt stressande arbetsbörda på oss veckan innan jul och jag är heligt arg på mig själv som inte tar tiden till mig själv, som inte lyckas krysta ur mig en enda rad på en vecka, och som inte vet hur jag ska lösa problemet jag har framför mig. Just den biten hjälper det inte att gå runt och vara arg på sig själv för, men jag hoppas att erkännandet här ska ta mig framåt, och att jag innan jag sluter mina blå i natt har formulerat en tanke, ett anslag och några meningar på det tomma dokumentet som hånfullt stirrar på mig.
Inlägg
2 kommentarer:
det är bra att kunna vara arg. jag är dålig på det. men när man är det är det ofta förlösande skönt så man är lite extra arg bara för att. så länge man inte stannar kvar i känslor tror jag bara det är bra att känna dem. you go girl.
Du har så rätt. Jag ska försöka släppa ilskan om ett tag och ha lite helg; ända till dess att det blir lördag och jag måste fortsätta tampas med ord och tanke. You go too!
Skicka en kommentar