Väntande rum

Rummet börjar bli tomt. Inget personligt är framme längre; det syns inte vem som bor här. Om en timme åker jag taxi ifrån Ålidhem och lämnar rummet ensamt. Det kommer stå här och gapa i några dagar innan Martin ska fylla det med sitt liv. Martin läser teknisk fysik och verkar snäll. Han ville i alla fall hyra mitt rum i tre månader, vilket var alldeles perfekt för mig. Jag hoppas han kommer trivas.

Utanför fönstret syns gräset igen; inte en smula snö eller is är framme, solen ligger på och jag tror för ett ögonblick att våren är på väg.

Jag nyser, ögonen rinner. Men jag får inte klaga. Det kunde ha varit mycket värre. Jag har ändå lyckats städa och packa och tvätta, snart ska jag diska, och jag fixade alla julklappar redan i torsdags. Jag får framförallt inte klaga då jag i fredags festade i fjorton timmar. Jag avslutade med ett regelrätt maraton, från 16 på fredagen till 06 på lördag morgon. Och jag hade roligt precis hela tiden. Så därför får jag inte klaga, jag får bara bita ihop, och tänka att om åtta timmar är jag hemma. I ett annat rum som väntar, i ett hus jag inte riktigt kommer känna igen invändigt, mor och far har renoverat skiten ur det (och med skit menar jag exempelvis en brun heltäckningsmatta från 70-talet samt tokgula köksluckor).

God jul alla. Ta en extra mugg glögg och en extra pralin ikväll, det är vi värda.