Sol. Bitande blå himmel. Skymning med solnedgång i grapefrukternas alla färgvarianter. Stjärnklart mörker. Måne som drar mig uppåt. Lyser i mina ögon.
Jag ilskas. Trilskas. Smärta i munnen och begränsad rörlighet.
Förbannar andraplatsen om och om igen. Tänker på alla "om". En kille fick jobbet. Cheferna är män. Ingen plats för bitterhet och konspirationsteorier, men om. All den tid jag lagt ned på det. Sömnlösa nätter. Arbete och engagemang. För inget. I onödan.
Andra plats.
Korrekturläser bok för att fördriva tiden. Och för att minnas vad jag är bra på. Vad jag gillar. För att bidra. Hjälpa. Andra.
Somnar ofta glad och vaknar glad. Det är tiden där i mellan som jag måste arbeta på.
2009/12/02
2009/11/25
Dagens
En dagens-lista. Inspirerad av Kniven.
Dagens frukost: Ciabatta med creme bonjour - soltorkad tomat, cognacsmedvurst, körsbärstomater och fetaost. Te - Bönor och blads egna citrusblandning. DN (men den åt jag inte). Hade tänkt att göra det Kniven-style och fota allt, men jag var för hungrig.
Dagens frukost: Ciabatta med creme bonjour - soltorkad tomat, cognacsmedvurst, körsbärstomater och fetaost. Te - Bönor och blads egna citrusblandning. DN (men den åt jag inte). Hade tänkt att göra det Kniven-style och fota allt, men jag var för hungrig.
Dagens kläder: Hittills inte mycket. Kärlekens boxer och t-shirt. Allt blir liksom baggymysigt då.
Dagens humör: Extremt nervös.
Dagens tanke: Kommer de ringa? Vad kommer de säga? Ska jag ringa? Tänk om jag får jobbet? Tänk om jag inte får det?
Dagens frisyr: Hög slarvig knut.
Dagens doft: Lite dammig kanske. Efter dusch kommer det lukta coconutscrub om hela mig.
Dagens glädjeämne: Att kärleken fick pengar idag. Om än bara CSN.
Dagens irritationsmoment: Inget. Än. Kommer nog irritera mig på att mjölken tar slut snart.
Edit en kvart senare: Att jag enligt BMI-mätningen är överviktig.
Dagens mest ointressanta ämne: Ansökningarna som måste skickas in.
Dagens roligaste: Tyngdlyftning, VM, damer klass 63. Gårdagens herrtävling i klass 77 var riktigt bra.
Dagens göromål: Söka jobb. Vänta vänta. Gå på möte mot kvällen.
Dagens låt: Sjöng på Lily Allens "Fuck you" till frukost. Så det får bli den.
2009/11/15
TV
"Det är en uppvisning i konsten att blåsa boll" säger kommentatorn. Mitt himlande med ögonen har nått nya nivåer. Söndagsunderhållningen på TV är minst sagt bristfällig. Det blir kortspel i stället.
2009/11/05
Unika formationer
Mannen stannar upp framför mig. Såsom mitt i en mening. Som av ett ryck. Han är ganska lång, lite överviktig, rultar lite när han går. Klädd i stora kläder.
- Jag skulle vilja gå i ide, säger han och tittar på mig. Jag svarar ett skrattande "ja" och går vidare. Han tycks nöjd med den lilla interaktionen och fortsätter åt sitt håll.
Det föll lite snö igår. Kallt vatten i unika formationer. Stacks lite men var mest vackert i himlen. Denna dag har det fallit desto mer. Inte lika kallt och absolut inte lika vackert. Man ser inte till nästa stadsdel från vår balkong. Knappt igenom den vi bor i. Värdigt Lützen, passande nog, en dag som denna. Det har hållit på i flera timmar och äntligen börjar flingorna fästa. På marken. På taken. Pudrat. Blött puder. Man kan tycka att det borde bli glasyr men det blir det inte.
Följde Kärleken till bussen och gick samtidigt och handlade. Vätan var påtaglig när jag kom hem. Den blöta halsduken nedanför ansiktet. Lukten av stickade produkter fläckade av vatten är inte trevlig. Händernas klåda orsakade av väderomslaget botas med hydrokortison. Vintern för mig är kladdiga händer.
Väl inne dricker jag upp kaffet Kärleken satte på tidigare. Jag hinner aldrig dricka ur en kopp innan det blir kallt. Trots att jag värmer mjölken.
Detta är inte vinter. Inte på samma sätt som i Dalarna eller Umeå. Denna snö kommer försvinna. Den plaskar bort på nolltid. Ny kommer säkert om några veckor och den stannar kanske lite längre. Men vintern dröjer ett tag till.
- Jag skulle vilja gå i ide, säger han och tittar på mig. Jag svarar ett skrattande "ja" och går vidare. Han tycks nöjd med den lilla interaktionen och fortsätter åt sitt håll.
Det föll lite snö igår. Kallt vatten i unika formationer. Stacks lite men var mest vackert i himlen. Denna dag har det fallit desto mer. Inte lika kallt och absolut inte lika vackert. Man ser inte till nästa stadsdel från vår balkong. Knappt igenom den vi bor i. Värdigt Lützen, passande nog, en dag som denna. Det har hållit på i flera timmar och äntligen börjar flingorna fästa. På marken. På taken. Pudrat. Blött puder. Man kan tycka att det borde bli glasyr men det blir det inte.
Följde Kärleken till bussen och gick samtidigt och handlade. Vätan var påtaglig när jag kom hem. Den blöta halsduken nedanför ansiktet. Lukten av stickade produkter fläckade av vatten är inte trevlig. Händernas klåda orsakade av väderomslaget botas med hydrokortison. Vintern för mig är kladdiga händer.
Väl inne dricker jag upp kaffet Kärleken satte på tidigare. Jag hinner aldrig dricka ur en kopp innan det blir kallt. Trots att jag värmer mjölken.
Detta är inte vinter. Inte på samma sätt som i Dalarna eller Umeå. Denna snö kommer försvinna. Den plaskar bort på nolltid. Ny kommer säkert om några veckor och den stannar kanske lite längre. Men vintern dröjer ett tag till.
2009/10/26
Bitna käkar
Vad vet vi egentligen om den vi älskar? Tio procent brukar det sägas. Resten är uppdiktat utifrån våra egna hjärnor. Så som vi vill att det ska vara. Projicerar en utopi och gör oss blinda för en verklighet som är skrämmande. Som inte passar in.
Och när sedan paradigmskiftet kommer, när det inte längre går att gå tillbaka, orkar man då? Orkar man se det man inte ville se innan. Tar man konsekvenserna. Av det jobbiga. När det finns så mycket som är bra.
Och när sedan paradigmskiftet kommer, när det inte längre går att gå tillbaka, orkar man då? Orkar man se det man inte ville se innan. Tar man konsekvenserna. Av det jobbiga. När det finns så mycket som är bra.
2009/10/19
Bara blunda lite
Jag ser lite i kors fastän jag varken läst eller skrivit mycket i dag. Tröttheten drar min kropp nedåt. Sittande duger knappt; jag vill lägga mig i soffan och blunda. Bara lite.
Kallt långt bak i halsen. Har druckit mjölk. Knappt ätit något vettigt; desto mer ovettigt. Ska göra spenatsoppa imorgon. Det kan man leva på i flera dagar.
I lördags firade jag två nyktra månader med en öl. Sedan en öl till. Efter det var det nog. Jag mådde mycket sämre än vad jag förtjänade i går: att dricka mer är inte värt det. Stackars kropp.
Och nu är jag trött. Tänder alla lampor som finns i lägenheten. I fönstret, i hyllan, i taket, i hörnet. Allt för att övertyga mig själv om att jag bara påverkats av det yttre mörkret. Att jag egentligen är hur pigg som helst.
Fick "Nej" på ett jobb i Blekinge i dag. Lite glad, lite ledsen. Jobbet ville jag ha. Men inte i Blekinge. Det vore skönt att en stund inte tänka på avsaknaden av jobb. Men det är svårt. Sitter på nätterna och letar runt på bemanningsföretag, på jobbförmedlingssidor, på folk som arbetar med sådant som jag skulle vilja arbeta med, nu när jag vet att man kan göra det.
Ont i huvudet nu. Efter att ha skrivit detta korta. Ser jag sämre igen? Ska nog stänga ögonen lite, bara blunda, lite...
Kallt långt bak i halsen. Har druckit mjölk. Knappt ätit något vettigt; desto mer ovettigt. Ska göra spenatsoppa imorgon. Det kan man leva på i flera dagar.
I lördags firade jag två nyktra månader med en öl. Sedan en öl till. Efter det var det nog. Jag mådde mycket sämre än vad jag förtjänade i går: att dricka mer är inte värt det. Stackars kropp.
Och nu är jag trött. Tänder alla lampor som finns i lägenheten. I fönstret, i hyllan, i taket, i hörnet. Allt för att övertyga mig själv om att jag bara påverkats av det yttre mörkret. Att jag egentligen är hur pigg som helst.
Fick "Nej" på ett jobb i Blekinge i dag. Lite glad, lite ledsen. Jobbet ville jag ha. Men inte i Blekinge. Det vore skönt att en stund inte tänka på avsaknaden av jobb. Men det är svårt. Sitter på nätterna och letar runt på bemanningsföretag, på jobbförmedlingssidor, på folk som arbetar med sådant som jag skulle vilja arbeta med, nu när jag vet att man kan göra det.
Ont i huvudet nu. Efter att ha skrivit detta korta. Ser jag sämre igen? Ska nog stänga ögonen lite, bara blunda, lite...
2009/10/17
Kärleken till små djur
Ibland kan känslorna för våra två sköldpaddor bli alldeles överväldigande. Två små sköldisar som simmar runt, solar och plaskar när de är hungriga. Det är allt de gör. På sommaren får de bo i en damm utomhus hos mamma och pappa. Då äter de levande föda och solar i en riktig sol. Det gillar de. Jag och min bror fick dem när vi gick på lekis ungefär. De är alltså över 20 år gamla. Nu bor de hos mig och kärleken.
När de flyttade hit låg jag på nätterna och lyssnade efter deras ljud från köket. När tidningen rasade in genom inkastet runt fyra på morgonen flög jag upp ur sängen fullständigt övertygad om att sköldpaddorna ramlat ut ur akvariet. Jag drömde att de rymde. Att de mådde dåligt och behövde sin matte.
Någonstans där insåg jag att jag aldrig skulle klara av att ha hund. Sköldpaddorna är ändå ganska självständiga. De klarar sig några dagar utan oss. De är inte direkt gosvänliga och hör ärligt talat inte när man pratar med dem. Såklart pratar man med dem ändå, men det är ett helt annat problem.
Men tänk sen om man haft en hund i flera år. Ett gosigt yrväder som viftade på svansen och förstod vad man sa. Och så dör den! Ens bästaste vän i hela världen. Jag skulle gå sönder inombords.
För att inte tala om barn. Hur klarar man av att föda något som kan dö?
När de flyttade hit låg jag på nätterna och lyssnade efter deras ljud från köket. När tidningen rasade in genom inkastet runt fyra på morgonen flög jag upp ur sängen fullständigt övertygad om att sköldpaddorna ramlat ut ur akvariet. Jag drömde att de rymde. Att de mådde dåligt och behövde sin matte.
Någonstans där insåg jag att jag aldrig skulle klara av att ha hund. Sköldpaddorna är ändå ganska självständiga. De klarar sig några dagar utan oss. De är inte direkt gosvänliga och hör ärligt talat inte när man pratar med dem. Såklart pratar man med dem ändå, men det är ett helt annat problem.
Men tänk sen om man haft en hund i flera år. Ett gosigt yrväder som viftade på svansen och förstod vad man sa. Och så dör den! Ens bästaste vän i hela världen. Jag skulle gå sönder inombords.
För att inte tala om barn. Hur klarar man av att föda något som kan dö?
2009/10/15
Festinate lente!
Om jag börjar vänja mig? Ha! Tvärtom. Men jag måste nog. Försöka lugna ned mig. Det här kan ta tid. Det kommer inte lösa sig på en gång. Samtalen från DN är inte jobberbjudanden: de ville påminna mig om att prenumerationen snart går ut. Jag är inte tillräckligt kvalificerad för de jobb där det ingår webbhantering. Jag har inte flera års arbetslivserfarenhet.
Jag har tid. Jag måste omfamna den. Utnyttja den. Annars kommer jag bli galen.
Jag har tid. Jag måste omfamna den. Utnyttja den. Annars kommer jag bli galen.
2009/10/13
En liten lista, under tiden
1. Hur gammal är du om fem år?
Oj. Då har jag cementerat 30-skapet. 31 alltså.
2. Vem var den sista du träffade?
Senaste. Var Kärleken.
3. Hur lång är du?
167 cm om jag har en bra dag.
4. Vilken var den senaste film du såg?
Någon på tv… The Bourne Ultimatum tror jag.
5. Vem ringde du senast?
Kärleken
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
”Gärna imorn. Har migrän.” Till Jenny. Som ville shoppa. Huvudet mår lite bättre nu.
7. Vad är dagens planer?
Söka de jobb jag kan. Vänta på mail. Boka tvättid. Titta på en rad sköna tv-program. Tisdagar rules.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Sms, om man vet att personen ifråga kommer svara. Annars ringer jag.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
Gifta.
10. När såg du senast din mamma?
För en månad sedan.
11. Vilken ögonfärg har du?
Blå.
12. När vaknade du idag?
08.20. Trodde att Kärleken försovit sig. Men han låg och drog sig. Jag hade inte hört hans väckarklocka. Mycket skönt.
13. Har du någon gång hittat en katt?
Hittat? Nej men jag har säkert sett flera stycken.
14. Vilken är din favoritplats?
I sängen med Kärleken.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Offentliga plaster med för mycket folk. Trånga utrymmen man delar med andra människor.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Samma stad. Annat liv.
17. Vad skrämde dig som barn?
Det mesta. Mörkret. Döden. Skuggor. Sagor som jag hört förut men inte kunde lita på att de skulle sluta lyckligt igen.
18. Vem fick dig att skratta senast?
TV’n. Skrattar mycket gott åt ”Christine” nu för tiden.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
För ung? Hur kan man vara det? Nej. Jag har en hög.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan. Annars blir det varmt och panikigt.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Jag har en. Kärleken har en.
23. Hur många landskap har du bott i?
Fyra: Dalarna, Uppland, Västerbotten, Södermanland.
24. Har du någon gång spytt på fyllan?
Ja. Siktar på aldrig mer.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota. Gärna barfota i skor också.
26. Är du social?
Jodå. Om jag mår fint eller går in för det är jag astrevlig och käck. Har jag en dålig dag kan det vara svårt.
27. Vilken är din favoritglass?
Typ alla från Ben & Jerrys. Med choklad. Och grejs.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Skriva färdigt boken. Resa bort en sväng. Kanske starta tidning?
29. Tycker du om kinamat?
Nej, lite dålig på det.
30. Tycker du om kaffe?
Det är inte en fråga om att tycka om. Det är en fråga om att överleva.
31. Vad dricker du till frukost?
Te om jag har tid. Kaffe om det är kick start som gäller. Ibland blåbärssoppa också.
32. Sover du på någon särskild sida?
Av mig eller av sängen? Närmast utgången… Somnar lättast på rygg.
33. Kan du spela poker?
Ja. Det är roligt. Men förlorar jag blir jag galen.
34. Tycker du om att mysa?
Är inte det en dum fråga? Är inte mysa per definition något okränkbart positivt?
35. Är du en beroendemänniska?
Ja. Allt jag börjat med är jag fast i: socker, koffein, alkohol (dock har jag haft uppehåll pga. sjukdom). Därför provar jag inget olagligt. Det skulle säkert bita sig fast.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Nej, men typ alla dagar i kring.
37. Vill du ha barn?
Ja. Det verkar så.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Kan och kan… Engelska går bra. Fuskar lite på franska och en del andra språk.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej. Var läskigt nog med sjuktaxi.
40. Föredrar du havet eller en pool?
Åh, bada!
41. Vad spenderar du helst pengar på?
”Upplevelser”: god mat, scenkonst, bio, festande osv.
42. Äger du dyra smycken?
Vad är dyrt? Har en ring för över tusen kronor. Som jag inte använt på kanske sex år.
43. Har du någon gång testat narkotika?
Se 35.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Kaffe med mjölk. Men det kanske inte stoppas in. Mer hälls.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Några har man roligt med. Några har man roligt åt.
46. Välj ett ärr på din kropp?
Välj? Har två nya på magen. De är asstora. Ser lite konstigt ut men de har läkt fint.
47. Vad har du för ringsignal?
En skönt avslappnad gitarrslinga som man sjunger vidare på när man svarat.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Jo, det har jag nog. Men antagligen hemma hos mamma och pappa.
49. Flirtar du mycket?
Nej, det har jag aldrig gjort.
50. Vart togs din profilbild för din blogg?
På en uteservering i Umeå.
51. Kan du byta olja på bilen?
Antagligen. Ge mig en instruktionsbok bara.
52. Har du fått fortkörningsböter?
Nej. Men risken kommer nog öka när jag väl får körkort.
53. Vilken var den senaste bok du läste?
Läser Stig Claessons ”Vem älskar Yngve Frej” just nu.
54. Läser du dagstidningen?
Ja. Varje dag. Nu när jag har tid läser jag faktiskt varje del i DN. Utom typ ”Bostad” och ”Motor”.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Duger månadsmagasin? Får Sweden Rock Magazine, eftersom jag skriver där.
56. Dansar du i bilen?
Sittdans? Det vore något för framtiden.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
P3 via webben.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Antingen något i korsordet eller på en handlingslista.
59. När var du i kyrkan senast?
”Kyrkan” som i den svenska? När mormor dog. För två år sedan. Jag bar folkdräkt. Var i kyrkor när vi var i Spanien i augusti också. Det satt tiggare i dörröppningen.
2009/10/11
Söndag klockan 12
Rädslan för att himlen ska ramla ned över våra huvuden tycks människan ha kommit ifrån. Men att molntäcket och dimman inte ska krypa in i oss och sakta kväva livet ur oss vågar man inte riktigt lita på. Luften ser tjock ut. Lömsk.
Igår tittade vi på fotboll utan att ha något för det. Fyra personer blev plötsligt till åtta och soffbordet fick förpassas till ett hörn så att alla fick plats. Drivor med burkar och flaskor blev kvar. Jag drack två alkoholfria öl. Tyngden saknas i dem. Man märker dem inte efter att man har svalt.
I natt drömde jag så fruktansvärt. Om vänner som försvinner. Som vänder ryggen till. Som vägrar en kommunikation. Kärleken knöt in mig i sin morgonrock som tröst när jag vaknat.
I dag tänkte jag skriva färdigt ett frilansförslag och kanske börja på ett annat. Jobbmässa var inte min grej. Tänk Idol-uttagning i hysterin. I fredags var jag på Arbetsförmedlingen och blev ett huvud kortare och ett liv fattigare. I morgon ska jag till rätt Arbetsförmedling som förhoppningsvis vet vad de sysslar med.
Det bankar lite i pannan fastän jag inte förtjänat det. Te får bota. Och glass. Vi har halva frysen full av glass.
Igår tittade vi på fotboll utan att ha något för det. Fyra personer blev plötsligt till åtta och soffbordet fick förpassas till ett hörn så att alla fick plats. Drivor med burkar och flaskor blev kvar. Jag drack två alkoholfria öl. Tyngden saknas i dem. Man märker dem inte efter att man har svalt.
I natt drömde jag så fruktansvärt. Om vänner som försvinner. Som vänder ryggen till. Som vägrar en kommunikation. Kärleken knöt in mig i sin morgonrock som tröst när jag vaknat.
I dag tänkte jag skriva färdigt ett frilansförslag och kanske börja på ett annat. Jobbmässa var inte min grej. Tänk Idol-uttagning i hysterin. I fredags var jag på Arbetsförmedlingen och blev ett huvud kortare och ett liv fattigare. I morgon ska jag till rätt Arbetsförmedling som förhoppningsvis vet vad de sysslar med.
Det bankar lite i pannan fastän jag inte förtjänat det. Te får bota. Och glass. Vi har halva frysen full av glass.
2009/10/05
Monster
Det är som att jag vill kräkas på allt. Mest på mig själv. Går runt i långkalsonger från Polarn och pyret, svart- och vitrandiga, och linne som brukade vara svart. Vill så mycket men kommer ingen vart.
Min situation har börjat bli verklig för mig. Tidigare var den mest som ett monster där framme. Ett oundviklig monster som jag måste tämja. Ironiskt nog ska jag på jobbmässa imorgon som anordnas av just ett monster. Monster.se slår på stora trumman på Berns. Man får träffa jobbcoacher, speeddejta företag och mingla skiten ur sig. Samt få gratis lunch. Jag har aldrig varit på något liknande förut och vet inte alls vad jag ska förvänta mig. Hur man ska bete sig. Vad jag kan få ut av det. Tänker vara precis skitsnygg i alla fall. Sen får det gå som det vill.
Jag vill tro att jag bara har en svacka. Det måste bara vara en svacka. Inte kräkas. Vara glad. Men jag har svårt att se vad som ska kunna göra det bättre. Det låter otroligt att ett Monster är lösningen på problemet. Men man ska väl prova allt?
Min situation har börjat bli verklig för mig. Tidigare var den mest som ett monster där framme. Ett oundviklig monster som jag måste tämja. Ironiskt nog ska jag på jobbmässa imorgon som anordnas av just ett monster. Monster.se slår på stora trumman på Berns. Man får träffa jobbcoacher, speeddejta företag och mingla skiten ur sig. Samt få gratis lunch. Jag har aldrig varit på något liknande förut och vet inte alls vad jag ska förvänta mig. Hur man ska bete sig. Vad jag kan få ut av det. Tänker vara precis skitsnygg i alla fall. Sen får det gå som det vill.
Jag vill tro att jag bara har en svacka. Det måste bara vara en svacka. Inte kräkas. Vara glad. Men jag har svårt att se vad som ska kunna göra det bättre. Det låter otroligt att ett Monster är lösningen på problemet. Men man ska väl prova allt?
2009/09/28
Pest blir kolera
Nu har jag slutat vara sjukskriven. Det innebär att jag istället är arbetslös. Jag svettas när jag skriver detta. Av nervositet. Stressen. Det blev precis verklighet.
Under balkongen blåser en man bort löv. Med en stor lövblåsare. Det skulle kanske kunna vara något? På vintern kan jag sen vinna alla snöbollskrig genom att sonika blåsa snö på mina motståndare. På våren skulle jag, likt Ida i sommarvisan, blåsa bort vintern och ta fram våren. På sommaren kan man kanske blåsa lite på den som är varm och svettig.
Eller så kan jag ta mig samman och söka dagens jobb.
Under balkongen blåser en man bort löv. Med en stor lövblåsare. Det skulle kanske kunna vara något? På vintern kan jag sen vinna alla snöbollskrig genom att sonika blåsa snö på mina motståndare. På våren skulle jag, likt Ida i sommarvisan, blåsa bort vintern och ta fram våren. På sommaren kan man kanske blåsa lite på den som är varm och svettig.
Eller så kan jag ta mig samman och söka dagens jobb.
2009/09/26
Lilla videung
Fåglarna kvittrar utanför. Lurar mig till våren. De sjunger som smält snö. Som knopp. Som sol som smyger sig på.
Soffans filt hänger på sniskan i fönstret. Det blir för ljust och varmt mitt på dagen. På kvällen vänder det snabbt: då vill man ha filten i knät.
Sköldpaddorna solar i köket. I sitt hem. Akvarium och lampa. Sträcker på sig för att komma så nära som möjligt. Ligger alldeles still en hel dag. Gonar sig.
Jag funderar på te. På projekt. På ord. Och på te. Sjunger till Kärleken innan han ska somna. Sov du lilla videung. Än så är det vinter.
Soffans filt hänger på sniskan i fönstret. Det blir för ljust och varmt mitt på dagen. På kvällen vänder det snabbt: då vill man ha filten i knät.
Sköldpaddorna solar i köket. I sitt hem. Akvarium och lampa. Sträcker på sig för att komma så nära som möjligt. Ligger alldeles still en hel dag. Gonar sig.
Jag funderar på te. På projekt. På ord. Och på te. Sjunger till Kärleken innan han ska somna. Sov du lilla videung. Än så är det vinter.
2009/09/25
Bristen på friskhet
Kanske var det egentligen inte meningen att jag skulle komma tillbaka till jobbet. Någonsin. Men jag har inte medvetet gjort mig själv sjuk.
Natten mot fredagen vaknade jag med feber, frossa, värk i hela kroppen, uppsvullna körtlar i halsen och ont i hela munnen. Det blev värre. Tog mig inte till läkare förrän på söndagen. SÖS-akuten blev till Karolinskas akut. Öron-näsa-hals specialist och penicillin. Då hade jag inte kunnat tugga på två dagar. Infektionen sitter i halsen, munnen råkade bara vara i vägen. De smärtstillande jag fick med började hjälpa efter några dagar. Nu mår jag bättre, men har inte varit utomhus sedan jag och Kärleken kämpade oss hem via buss på söndagens eftermiddag.
Det gör fortfarande ont på många ställen. Men jag är i betydligt bättre skick än jag var i helgen. Fredagens morgon grät jag mest av förtvivlan. Av smärtan. Och av det faktum att det aldrig blir bra.
Så därför ingen sista vecka. Inget adjö. Ingen kaka bakad. Inget "tack för den här tiden". Jag vet inte alls hur jag ställer mig till det. De har ju ändå varit... mitt liv... nästan, i ett halvår.
Fick min sista lön i dag. En lätt panikkänsla sprider sig. Nästa månad kommer inget lönebesked. Visst låter det läskigt? Hjärtat rusar lite.
Jag tar med mig tidningen till sängen för att vila lite. Paniken kan vänta. Först tar vi helg.
Natten mot fredagen vaknade jag med feber, frossa, värk i hela kroppen, uppsvullna körtlar i halsen och ont i hela munnen. Det blev värre. Tog mig inte till läkare förrän på söndagen. SÖS-akuten blev till Karolinskas akut. Öron-näsa-hals specialist och penicillin. Då hade jag inte kunnat tugga på två dagar. Infektionen sitter i halsen, munnen råkade bara vara i vägen. De smärtstillande jag fick med började hjälpa efter några dagar. Nu mår jag bättre, men har inte varit utomhus sedan jag och Kärleken kämpade oss hem via buss på söndagens eftermiddag.
Det gör fortfarande ont på många ställen. Men jag är i betydligt bättre skick än jag var i helgen. Fredagens morgon grät jag mest av förtvivlan. Av smärtan. Och av det faktum att det aldrig blir bra.
Så därför ingen sista vecka. Inget adjö. Ingen kaka bakad. Inget "tack för den här tiden". Jag vet inte alls hur jag ställer mig till det. De har ju ändå varit... mitt liv... nästan, i ett halvår.
Fick min sista lön i dag. En lätt panikkänsla sprider sig. Nästa månad kommer inget lönebesked. Visst låter det läskigt? Hjärtat rusar lite.
Jag tar med mig tidningen till sängen för att vila lite. Paniken kan vänta. Först tar vi helg.
2009/09/17
Bristen på anständighet
Nästa vecka är min sista på jobbet. Passande nog firar de ett år och har personalfest på fredagen. Jag har inte tänkt att närvara. Ska dock baka min berömda kaka som blev succé senast.
Det vänder sig i hela kroppen när jag tänker på sista veckan. Jag vill inte gå dit. Vara överflödig. I vägen. Skaka hand med han som tagit min plats. Som ska göra mitt arbete bättre än jag. Jag tycker att jag varit där rätt kort tid men när jag räknat på det har jag funnits med under halva deras livstid. Borde man inte få något för det i alla fall? Åtminstone rätten till ett anständigt farväl? En anständig sista vecka.
Att tidningen jag arbetat för ofta trampat över just anständighetens gräns gör att jag mest skrattar åt det hela. Inombords. Lite håglöst sådär. Som att man inte ska förvänta sig annat. Men ändå tror man på folk. Litar. Det gör jag. Ska man inte göra det?
Jag svamlar. Söker efter ord att beskriva det jag känner. Jag vet inte. Vill bara att det ska ta slut. Slutet. Så utdraget och obekvämt. Ovärdigt. Jag vill slippa se dem i ögonen. Räds det falska. Räds mig själv. Slåss man som en ett skadat djur i ett hörn? Har man värdigheten kvar efter att ha blivit av med jobbet när man ligger nyopererad i en säng?
Det vänder sig i hela kroppen när jag tänker på sista veckan. Jag vill inte gå dit. Vara överflödig. I vägen. Skaka hand med han som tagit min plats. Som ska göra mitt arbete bättre än jag. Jag tycker att jag varit där rätt kort tid men när jag räknat på det har jag funnits med under halva deras livstid. Borde man inte få något för det i alla fall? Åtminstone rätten till ett anständigt farväl? En anständig sista vecka.
Att tidningen jag arbetat för ofta trampat över just anständighetens gräns gör att jag mest skrattar åt det hela. Inombords. Lite håglöst sådär. Som att man inte ska förvänta sig annat. Men ändå tror man på folk. Litar. Det gör jag. Ska man inte göra det?
Jag svamlar. Söker efter ord att beskriva det jag känner. Jag vet inte. Vill bara att det ska ta slut. Slutet. Så utdraget och obekvämt. Ovärdigt. Jag vill slippa se dem i ögonen. Räds det falska. Räds mig själv. Slåss man som en ett skadat djur i ett hörn? Har man värdigheten kvar efter att ha blivit av med jobbet när man ligger nyopererad i en säng?
2009/09/12
Crawl back in
Vi överlevde ännu en elfte september. Min farmor fyllde 91 år i torsdags. Våra vänner födde ett barn (okej, en av dem stod för största delen av själva födandet...) samma dag. Och vad gör jag? Inte mycket. Ser lite på tv. Hänger lite på Internet. Läser hela DN varje dag. Löser korsord. Sover lite. Söker ett jobb och hoppas så att hjärtat nästan spricker varje gång telefonen ringer.
Det har knappt lett till ett mail ens. "Tack för din ansökan." Men jag fortsätter. Enträget. Även om det gäller att ha tajming så skapar man möjligheterna åt sig själv. De vet inget om min förträfflighet. De vet inte att det är mig de söker. Så då måste jag berätta om det för dem.
Det gör jag. Oj, vad jag berättar. Det är rätt trevligt. Ju oftare man upprepar något desto snabbare blir det sant. Jag börjar nästan tro på mina egna ord. Jag tror på mig själv. Annars kommer de inte göra det.
Är det annorlunda denna gång? Kanske. Inte paniken riktigt. Har en plan B. Vet att plan A sällan funkar men arbetar för den ändå medveten om att plan B finns där. Den gör att jag klarar mig ett tag. Sysslolösheten skrämmer mig nog mest. Mer än arbetslösheten i sig. Sysslolös blir jag aldrig. Det ser jag själv till.
Om natten är det svårt. Att vila. Skulle vilja ha en kokong.
Det har knappt lett till ett mail ens. "Tack för din ansökan." Men jag fortsätter. Enträget. Även om det gäller att ha tajming så skapar man möjligheterna åt sig själv. De vet inget om min förträfflighet. De vet inte att det är mig de söker. Så då måste jag berätta om det för dem.
Det gör jag. Oj, vad jag berättar. Det är rätt trevligt. Ju oftare man upprepar något desto snabbare blir det sant. Jag börjar nästan tro på mina egna ord. Jag tror på mig själv. Annars kommer de inte göra det.
Är det annorlunda denna gång? Kanske. Inte paniken riktigt. Har en plan B. Vet att plan A sällan funkar men arbetar för den ändå medveten om att plan B finns där. Den gör att jag klarar mig ett tag. Sysslolösheten skrämmer mig nog mest. Mer än arbetslösheten i sig. Sysslolös blir jag aldrig. Det ser jag själv till.
Om natten är det svårt. Att vila. Skulle vilja ha en kokong.
2009/09/02
Mård i miniformat
Har börjat twittra. Vid intresse skriv en kommentar med mail så skickar jag över länk.
I övrigt har jag haft den bästa dagen på länge, rent fysiskt. Var tredje dag känner jag att det går framåt. I dag orkade jag duscha utan att svimma, OCH tog mig ur badkaret alldeles själv. Det, mina små lamm, är livskvalitet.
I övrigt har jag haft den bästa dagen på länge, rent fysiskt. Var tredje dag känner jag att det går framåt. I dag orkade jag duscha utan att svimma, OCH tog mig ur badkaret alldeles själv. Det, mina små lamm, är livskvalitet.
2009/08/30
"En olycka kommer sällan ensam"
Var börjar man?
Förlorad blindtarm. Förlorat jobb - samtidigt som jag är sjukskriven efter operationen. Via mail. Har lagt mig till med nervösa ryckningar i höger öga efter beskedet. Borde driva saken men gläds åt att kunna duscha på egen hand först. Och så gör det ont. Hela tiden. Extra ont när jag skrattar. Tur att livet inte direkt lockar till det just nu.
Förlorad blindtarm. Förlorat jobb - samtidigt som jag är sjukskriven efter operationen. Via mail. Har lagt mig till med nervösa ryckningar i höger öga efter beskedet. Borde driva saken men gläds åt att kunna duscha på egen hand först. Och så gör det ont. Hela tiden. Extra ont när jag skrattar. Tur att livet inte direkt lockar till det just nu.
2009/07/29
Falukorvsblogg
Somnade sent i går. Igen. Läste bok. Igen. Den är riktigt bra.
Snoozade mig igenom ännu en morgon men försov mig inte. Jobbade eftermiddagspasset i dag och kom upp i tid.
Träning: situps och tåhävningar innan frukost.
Frukost: blåbärssoppa och knäckemacka med cognacsmedvurst. Mackan åt jag på vägen till bussen.
Is chai på t-banestationen. Om jag kom i tid till jobbet? Nej, det såg sommartidtabellen till. Jävla påfund.
Kreativlös på jobbet. Ville hellre planera och fundera på framtiden än publicera text. Bra dag ändå.
Hittade två klänningar som båda kan passa på bröllopet vi ska på om två veckor. Imorgon ska jag köpa en av dem. Ska vi gissa att det blir den blå?
Är fortfarande snygg i håret men chocken har inte lagt sig. Funderar också över den ytlighet jag handlöst kastat mig in i. Har fått en snabb glimt av "den" världen. Den som jag alltid stått utanför. Den jag alltid föraktat. Den jag har ifrågasatt.
Hur mycket självförtroende sitter i ytan? "Om jag har en dålig dag klär jag upp mig ordentligt, då mår jag bättre" funkar faktiskt. Vad säger det om oss?
Middag: ugnsbakad falukorv med lök och zucchini. Passar på att äta ost när kärleken är borta. Åt knäckemacka med ost på innan korven var klar.
Ska snart dyka in i boken igen, och Bakhtiaris skånska. Lära mig saker. Jag tycker om det.
Snoozade mig igenom ännu en morgon men försov mig inte. Jobbade eftermiddagspasset i dag och kom upp i tid.
Träning: situps och tåhävningar innan frukost.
Frukost: blåbärssoppa och knäckemacka med cognacsmedvurst. Mackan åt jag på vägen till bussen.
Is chai på t-banestationen. Om jag kom i tid till jobbet? Nej, det såg sommartidtabellen till. Jävla påfund.
Kreativlös på jobbet. Ville hellre planera och fundera på framtiden än publicera text. Bra dag ändå.
Hittade två klänningar som båda kan passa på bröllopet vi ska på om två veckor. Imorgon ska jag köpa en av dem. Ska vi gissa att det blir den blå?
Är fortfarande snygg i håret men chocken har inte lagt sig. Funderar också över den ytlighet jag handlöst kastat mig in i. Har fått en snabb glimt av "den" världen. Den som jag alltid stått utanför. Den jag alltid föraktat. Den jag har ifrågasatt.
Hur mycket självförtroende sitter i ytan? "Om jag har en dålig dag klär jag upp mig ordentligt, då mår jag bättre" funkar faktiskt. Vad säger det om oss?
Middag: ugnsbakad falukorv med lök och zucchini. Passar på att äta ost när kärleken är borta. Åt knäckemacka med ost på innan korven var klar.
Ska snart dyka in i boken igen, och Bakhtiaris skånska. Lära mig saker. Jag tycker om det.
2009/07/28
Viloblogg/snyggblogg
Vilodag i dag. Eller arbetsdag. Either way.
Snoozade en hel timme i morse. Hade svårt att våga släcka lampan i går. Och lägga ifrån mig boken. Kalla det vad fan du vill. Jag kallar det en bra bok. Jag hör hennes röst när jag läser. Marjaneh Bakhtiaris. Hörde henne på ett seminarium i våras. Vi var nog de enda under 30.
Rusade alltså in i badrummet. Sedan ut fullt påklädd och halvt sminkad en kvart senare.
Frukost: vaniljlatte från Espresso house. Glömde bort att äta den grillade mackan med ost och skinka. Upptäckte den runt tre timmar senare. Adrenalin håller en mätt.
Tungt att komma i väg till jobbet. Skönt väl där.
Fick ett ryck och bokade klipptid. På Corinne and friends. Det är där alla kändisar klipper sig. Typ... Nej, inte min sfär. Men min frisör kände nån svensk modell i L.A. Våra världar krockade helt. Det var roligt. När jag bokade sa jag "bara klippning". När frisören sa "lite slingor?" släppte allt och hon fick köra på. Det tog över en timme och var det proffsigaste jag varit med om. Så vansinnigt snyggt. Fick behålla längderna men få fram ansiktet. Hela håret tonades lite glansigt och slingorna nästan lyser.
Jag satt och kalkylerade under shamponeringen. Min uträkning räckte till klipp och toning. Inte slingorna. "19.50" sa tjejen i kassan när det var klart. Inte som "nitton och femtio" utan "nittonfemtio". Det var bara att bita ihop och lämna fram kortet. Jag hoppas att paniken inte lyste ut ur mina ögon. Tacka fan för att hon tipsade om slingor. Bara de kostade 1000 kronor.
Nå. Det är i alla fall asaläckert och once in a lifetime. Eller once every year. Kanske.
Lunch: Samma som under hurtmåndagen. Fortfarande gott.
Jobbade sedan på och skrev om mycket rimliga saker. Skönt.
Hemma har jag blippat runt på tv'n utan någon lycka. Staccattopratade med kärleken via hans chefs telefon: kärlekens är helt död, i chefens kunde jag få höra glimtar av hans röst. Finns det ingen täckning i Nyköping? Jag tror att han kommer hem på torsdag. Eller imorgon. Inte fredag. Eller sa han fredag...
Middag: typ sju fritts, hamburgare, lök, tomat, zucchini och mjölk.
Känner mig rastlös. Fortfarande i post-åhhelvetevaddyrdenhärklippningenblev-chock. Börjar sent i morgon och bör således fånga kvällen på något sätt. Eller kanske bara sitta och stirra i en spegel på hur snygg jag blev. Det är det enda jag har råd med de kommande veckorna.
Snoozade en hel timme i morse. Hade svårt att våga släcka lampan i går. Och lägga ifrån mig boken. Kalla det vad fan du vill. Jag kallar det en bra bok. Jag hör hennes röst när jag läser. Marjaneh Bakhtiaris. Hörde henne på ett seminarium i våras. Vi var nog de enda under 30.
Rusade alltså in i badrummet. Sedan ut fullt påklädd och halvt sminkad en kvart senare.
Frukost: vaniljlatte från Espresso house. Glömde bort att äta den grillade mackan med ost och skinka. Upptäckte den runt tre timmar senare. Adrenalin håller en mätt.
Tungt att komma i väg till jobbet. Skönt väl där.
Fick ett ryck och bokade klipptid. På Corinne and friends. Det är där alla kändisar klipper sig. Typ... Nej, inte min sfär. Men min frisör kände nån svensk modell i L.A. Våra världar krockade helt. Det var roligt. När jag bokade sa jag "bara klippning". När frisören sa "lite slingor?" släppte allt och hon fick köra på. Det tog över en timme och var det proffsigaste jag varit med om. Så vansinnigt snyggt. Fick behålla längderna men få fram ansiktet. Hela håret tonades lite glansigt och slingorna nästan lyser.
Jag satt och kalkylerade under shamponeringen. Min uträkning räckte till klipp och toning. Inte slingorna. "19.50" sa tjejen i kassan när det var klart. Inte som "nitton och femtio" utan "nittonfemtio". Det var bara att bita ihop och lämna fram kortet. Jag hoppas att paniken inte lyste ut ur mina ögon. Tacka fan för att hon tipsade om slingor. Bara de kostade 1000 kronor.
Nå. Det är i alla fall asaläckert och once in a lifetime. Eller once every year. Kanske.
Lunch: Samma som under hurtmåndagen. Fortfarande gott.
Jobbade sedan på och skrev om mycket rimliga saker. Skönt.
Hemma har jag blippat runt på tv'n utan någon lycka. Staccattopratade med kärleken via hans chefs telefon: kärlekens är helt död, i chefens kunde jag få höra glimtar av hans röst. Finns det ingen täckning i Nyköping? Jag tror att han kommer hem på torsdag. Eller imorgon. Inte fredag. Eller sa han fredag...
Middag: typ sju fritts, hamburgare, lök, tomat, zucchini och mjölk.
Känner mig rastlös. Fortfarande i post-åhhelvetevaddyrdenhärklippningenblev-chock. Börjar sent i morgon och bör således fånga kvällen på något sätt. Eller kanske bara sitta och stirra i en spegel på hur snygg jag blev. Det är det enda jag har råd med de kommande veckorna.
2009/07/27
Hurtblogg
För att vända några negativa trender i samma slag med samma sten börjar härmed min hurtbullevecka. Några rader varje dag om kost och motion.
Hett? Näej. Men säkert nyttigt.
Frukost: Blåbärssoppa framför tv'n.
Löpning i ofrivilliga intervaller. Typ en kvart. Svettigt i högstående sol. Situps och annat jobbigt i lägenheten. Massa springande med tvätt.
Knäckemacka med prästost och nedsvettning innan duschen.
Lunch: Falafel, stekt zucchini och lök, matvete kryddat med spiskummin, en skvätt tzatziki. Det var gott.
Hetsigt klänningprovande på bland annat MQ utan något resultat. Is chai med Jenny. Vi störde oss på killen i gallerian som ville se våra naglar. Han fick inte det.
Bar upp tvätten. Hängde de nya gardinerna i köket och såg att det var gott.
Middag: självgjorda hamburgare med fritts och tomatsalsa.
Omorganisering av garderoben i hallen. Strök en gardin som var tänkt till vardagsrummet. Det hade blivit galet om jag hängt upp den. Som ett kalejdoskåp eller så. Den förpassades till insidan av ett skåp. Ihopvikt.
Nu väntan på sömnen. Att våga gå till sängen. Kärleken är på annan ort och jobbar i veckan. Det är nästan smärtsamt.
Hett? Näej. Men säkert nyttigt.
Frukost: Blåbärssoppa framför tv'n.
Löpning i ofrivilliga intervaller. Typ en kvart. Svettigt i högstående sol. Situps och annat jobbigt i lägenheten. Massa springande med tvätt.
Knäckemacka med prästost och nedsvettning innan duschen.
Lunch: Falafel, stekt zucchini och lök, matvete kryddat med spiskummin, en skvätt tzatziki. Det var gott.
Hetsigt klänningprovande på bland annat MQ utan något resultat. Is chai med Jenny. Vi störde oss på killen i gallerian som ville se våra naglar. Han fick inte det.
Bar upp tvätten. Hängde de nya gardinerna i köket och såg att det var gott.
Middag: självgjorda hamburgare med fritts och tomatsalsa.
Omorganisering av garderoben i hallen. Strök en gardin som var tänkt till vardagsrummet. Det hade blivit galet om jag hängt upp den. Som ett kalejdoskåp eller så. Den förpassades till insidan av ett skåp. Ihopvikt.
Nu väntan på sömnen. Att våga gå till sängen. Kärleken är på annan ort och jobbar i veckan. Det är nästan smärtsamt.
2009/06/15
Reboot
Min hand är alldeles prickig. Prick prick prick. Från handled upp till fingrar. Det kliar hela vägen också. Om man tänker på det. Mest på biten mellan tumme och pekfinger. Visst ska det vara människofilén? Någonstans i handen. Om man är fast i Anderna, till exempel. Och måste kalasa på sin kompis.
Men så äckligt. Inte meningen. Min hjärna vandrar och tangenterna följer bara med.
På Facebook kommenterar mitt ex min status. Kort och enerverande så att jag bara måste ställa en följdfråga. Han vet nog det.
Jag nyser våldsamt och ögonen rinner. Knäckebrödslagret på golvet har nått nya höjder; det knastrar nästan när jag går.
En bekant i Frankrike vill ha tips på ställen att bo på i Luleå, och saker man kan göra där och i Kiruna. Absolut. Det fixar jag. Det är ju i princip som min bakficka och jag har säkert spenderat hela ett dygn i Luleå. I Kiruna? Noll tid.
Det är grått ute för fjärde dagen i rad. Tror jag. Dagarna flyter i hop. Även jag är grå.
Den konstanta känslan av skuld för att jag inte jobbar hämmar troligen mitt tillfrisknande. Ett moment22, som aldrig upphör att existera. Likaså känner jag mig skyldig för att jag får betalt fastän jag är sjuk. Det är en mycket bra rättighet, men jag har aldrig blivit bekväm med att den skulle gälla även mig. Lite som A-kassan.
Det ska bli bättring här. Mest för att jag vill det. Att undvika att skriva är mycket dåligt. Mitt försök nu får ses som babysteps. Säkert har jag feber fortfarande också.
Men så äckligt. Inte meningen. Min hjärna vandrar och tangenterna följer bara med.
På Facebook kommenterar mitt ex min status. Kort och enerverande så att jag bara måste ställa en följdfråga. Han vet nog det.
Jag nyser våldsamt och ögonen rinner. Knäckebrödslagret på golvet har nått nya höjder; det knastrar nästan när jag går.
En bekant i Frankrike vill ha tips på ställen att bo på i Luleå, och saker man kan göra där och i Kiruna. Absolut. Det fixar jag. Det är ju i princip som min bakficka och jag har säkert spenderat hela ett dygn i Luleå. I Kiruna? Noll tid.
Det är grått ute för fjärde dagen i rad. Tror jag. Dagarna flyter i hop. Även jag är grå.
Den konstanta känslan av skuld för att jag inte jobbar hämmar troligen mitt tillfrisknande. Ett moment22, som aldrig upphör att existera. Likaså känner jag mig skyldig för att jag får betalt fastän jag är sjuk. Det är en mycket bra rättighet, men jag har aldrig blivit bekväm med att den skulle gälla även mig. Lite som A-kassan.
Det ska bli bättring här. Mest för att jag vill det. Att undvika att skriva är mycket dåligt. Mitt försök nu får ses som babysteps. Säkert har jag feber fortfarande också.
2009/05/12
Paris-Dakar
Kan hända läser jag i stället. För att skriva. Skriver gör jag på jobbet. Fem dagar i veckan. Schemalagd juni igenom. Sen?
Kan hända får jag fortsätta. En månad. Två. Ett halvår. Kanhända tar det slut.
Sommarjobbet jag fick på radion förlorade jag till förmån för jobbet här i Stockholm. Ingen tid till att ta körkort. Enbart till till att jobba. Nu.
Och ibland är jag hemma. Är allergisk. Uppsvullna leder. Hjärna som känns febertung. Sömnig hela tiden. Sjuk utan sjukdom.
Jag klarar nog inte om att skriva om mig själv just nu. För då skulle det bli verklighet. Verklighet att jag inte vet något om sommaren. Verklighet att jag knappt kan försvara min arbetsplats och det vi gör halva tiden. Verklighet att jag inte får vara otacksam eftersom jag har ett jobb. Verklighet att alternativet vore att flytta hem och arbeta som lärare.
Vi visste hur arbetsmarknaden såg ut. Att det var tufft. Svårt. Att det knappt fanns några fasta tjänster, och att vi kunde se fram emot många år av vikariat och frilans.
Detta var innan den värsta lågkonjunkturen sedan 1990-talet. Det som nu uppdagas framför oss känns som ett skämt. Aftonbladet släpper 100 medarbetare, av 500. Hälften är redaktionell personal. SVT och SR planerar stora nedskärningar till nästa budgetår. Tidningen jag var på i höstas skar ned på alla områden, och kommer antagligen inte finnas inom tio år.
På något sätt måste jag hantera dessa gigantiska förutsättningar varje dag. Då är det inte lätt att vara kreativ. Ens att låtsas om sig själv mitt i detta.
Kan hända är det inte någon lösning att stänga av helt. Eller upphör världen att existera om jag blundar? Jag läser i stället. Böcker. Som man kan hålla i. Med innehåll som är påtagligt.
Bland annat har jag läst Paris-Dakar av Jens Liljestrand. Sällan har jag blivit så tagen av en bok. På alla sätt. Språket kvävande och krävande, med ett fast grepp och en exakthet. Och sedan det han berättar. Är du mentalt understimulerad? Läs boken. Läs boken om du bara vill ha något att läsa också. Alla borde läsa den.
Jag är nog uppe i mitt eget Paris-Dakar just nu. Loppet har förvisso bytt namn, numer säger man bara Dakar-rallyt, men att ha en start och ett mål gör det mer gripbart. Man kan inte förneka att man är mitt i något. Ställa sig bredvid och heja fram rallydeltagarna i sitt eget race.
Jag bör kunna göra både och. Alla tre. Jobba, läsa, skriva här. Samtidigt som jag oroar mig för framtiden njuter jag av nuet. Tids nog når vi Dakar.
Kan hända får jag fortsätta. En månad. Två. Ett halvår. Kanhända tar det slut.
Sommarjobbet jag fick på radion förlorade jag till förmån för jobbet här i Stockholm. Ingen tid till att ta körkort. Enbart till till att jobba. Nu.
Och ibland är jag hemma. Är allergisk. Uppsvullna leder. Hjärna som känns febertung. Sömnig hela tiden. Sjuk utan sjukdom.
Jag klarar nog inte om att skriva om mig själv just nu. För då skulle det bli verklighet. Verklighet att jag inte vet något om sommaren. Verklighet att jag knappt kan försvara min arbetsplats och det vi gör halva tiden. Verklighet att jag inte får vara otacksam eftersom jag har ett jobb. Verklighet att alternativet vore att flytta hem och arbeta som lärare.
Vi visste hur arbetsmarknaden såg ut. Att det var tufft. Svårt. Att det knappt fanns några fasta tjänster, och att vi kunde se fram emot många år av vikariat och frilans.
Detta var innan den värsta lågkonjunkturen sedan 1990-talet. Det som nu uppdagas framför oss känns som ett skämt. Aftonbladet släpper 100 medarbetare, av 500. Hälften är redaktionell personal. SVT och SR planerar stora nedskärningar till nästa budgetår. Tidningen jag var på i höstas skar ned på alla områden, och kommer antagligen inte finnas inom tio år.
På något sätt måste jag hantera dessa gigantiska förutsättningar varje dag. Då är det inte lätt att vara kreativ. Ens att låtsas om sig själv mitt i detta.
Kan hända är det inte någon lösning att stänga av helt. Eller upphör världen att existera om jag blundar? Jag läser i stället. Böcker. Som man kan hålla i. Med innehåll som är påtagligt.
Bland annat har jag läst Paris-Dakar av Jens Liljestrand. Sällan har jag blivit så tagen av en bok. På alla sätt. Språket kvävande och krävande, med ett fast grepp och en exakthet. Och sedan det han berättar. Är du mentalt understimulerad? Läs boken. Läs boken om du bara vill ha något att läsa också. Alla borde läsa den.
Jag är nog uppe i mitt eget Paris-Dakar just nu. Loppet har förvisso bytt namn, numer säger man bara Dakar-rallyt, men att ha en start och ett mål gör det mer gripbart. Man kan inte förneka att man är mitt i något. Ställa sig bredvid och heja fram rallydeltagarna i sitt eget race.
Jag bör kunna göra både och. Alla tre. Jobba, läsa, skriva här. Samtidigt som jag oroar mig för framtiden njuter jag av nuet. Tids nog når vi Dakar.
2009/04/05
En parentes
Sov.
Sov förbi fest, mat, glada vänner och min bror. Nu känns allt bara fel. Jag som hade köpt klänning och allt. Min kärlek är på en annan fest med andra vänner. Jag vill ha honom här. I går firade vi honom med middag och drinks på en båt. Det var ett trevligt ställe. Mitt första besök på en klubb som stänger fem, i Sverige. Men det blev för mycket, och jag tappade bort mig själv. Nästan. Tur att man har någon som kan lägga en över axeln och bära en från taxin när skavsåren blöder.
Ska jobba i morgon. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om jobbet. Vissa dagar är det roligt, när man har flyt och kreativitet. Vissa dagar förstår jag inte vad vi sysslar med. Det känns inte på riktigt. Det är inte det jag utbildade mig för.
Det har gått några dagar sen sista passet och jag är nervös. Jag blir det när rutinen försvinner.
Har fått ett annat jobb i sommar. Sex veckor i etern. Det blir bättre tror jag. Ett steg på vägen.
Jag är rädd att inte kunna somna utan honom, så därför sitter jag vaken. Ska läsa tidningen nu. Innan det är dags att sova igen.
Sov förbi fest, mat, glada vänner och min bror. Nu känns allt bara fel. Jag som hade köpt klänning och allt. Min kärlek är på en annan fest med andra vänner. Jag vill ha honom här. I går firade vi honom med middag och drinks på en båt. Det var ett trevligt ställe. Mitt första besök på en klubb som stänger fem, i Sverige. Men det blev för mycket, och jag tappade bort mig själv. Nästan. Tur att man har någon som kan lägga en över axeln och bära en från taxin när skavsåren blöder.
Ska jobba i morgon. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om jobbet. Vissa dagar är det roligt, när man har flyt och kreativitet. Vissa dagar förstår jag inte vad vi sysslar med. Det känns inte på riktigt. Det är inte det jag utbildade mig för.
Det har gått några dagar sen sista passet och jag är nervös. Jag blir det när rutinen försvinner.
Har fått ett annat jobb i sommar. Sex veckor i etern. Det blir bättre tror jag. Ett steg på vägen.
Jag är rädd att inte kunna somna utan honom, så därför sitter jag vaken. Ska läsa tidningen nu. Innan det är dags att sova igen.
2009/03/26
Det vi gör
Mitt jobb är konstigt. På många sätt. Jag har ett vikariat fram till nästa söndag, efter det vet jag inget igen, och det känns på något sätt okej. De vill inte lova något, så det enda jag fått veta är att det kommer finnas ett behov av vikarier. Vilka andra skulle acceptera dessa förutsättningar för sitt yrkesutövande?
När det är nyhetstorka visas ofta hurdan man är som journalist. En del får panik. Panik för att "inget händer". För mig kommer kreativiteten igång. Tankarna fladdrar iväg åt sidorna. På projekt man kan göra, borde göra, listor, krönikor. Letar efter nyheter på andra ställen än de vanliga. Funderar på möjliga uppföljningar av gamla nyheter.
Men en del vill bara att något ska hända. Vad som helst. Så var läget i måndags, och en kollega sade sig önska ett nytt 9/11. Jag försökte ge hans önskan perspektiv, men gav upp efter ett tag. Han skulle ha en nyhet. Kosta vad det kosta vill.
En historia från utbildningen har satt sig. Och den kom tillbaka till minnet denna måndag. Vår lärare berättade om en nattchef på en tidning han varit på. Nattchefen hade önskat precis samma sak som min kollega, att något skulle hända, för natten var lång och tråkig och innehållslös. Jag vet inte om han specificerade sin önskan, men när det kom in ett larm om att en bil hade blivit påkörd av tåget i samma stad blev han mycket nöjd. Där var hans nyhet! Det visade sig ganska snart att offret i bilen var nattchefens fru. Hon avled på platsen.
Att glömma bort att det är människor vi skriver om är ett av de största misstagen som journalister gör. Jag menar inte att man ska undvika att skriva om tragedier, katastrofer, olyckor och mord, det viktigaste är att hela tiden minnas människorna som drabbades, och minnas att ringarna på vattnet sprider sig längre utåt än vad man kan förstå. Och ibland står man där själv mitt i tsunamin.
Det är för offren vi anstränger oss för att göra ett bra jobb. Om man ser det som att vi profiterar på andras lidande går det inte att arbeta med detta. Efter att ha skrivit om trippelmordet i Tromsö, som visade sig ha ett fjärde offer också då en av kvinnorna var gravid i femte månaden, mådde jag mycket illa. Jag gick ut, andades och tänkte vilken hemsk människa jag var som hade detta som yrke: andras död, mitt levebröd.
Men med respekten för offren, och en vilja att berätta deras historia och ge dem upprättelse så gott det går, gör man jobbet bättre. Man anstränger sig lite mer. Tar sig tid att översätta de norska texterna ordentligt. Försöker förstå vad som har hänt så att man kan berätta för andra.
Och jag tycker själv att jag gör ett bra jobb. Det är det viktigaste. Jag ger offren precis allt jag har, just där och då, i min professionella roll. Mångas stora skräck är att försvinna utan att någon märker något. Dö förgäves. Bli bortglömda. Jag kan inte utmäta några straff, men för några sekunder kan jag försöka se till att de som gått ifrån världen gör det med dunder och brak.
Det är kanske ovanligt, men jag hör till kategorin journalister som gladeligen skulle skriva "Allt är bra, det är fred på jorden och blommorna blommar" på en löpsedel. Om det var sant. Än så länge är det inte sant, men till dess att det händer tänker jag göra mitt bästa för att vi ska få leva i utopin. Ett av de sätten är att berätta om andras misstag, andras öden. Så att de inte upprepas.
Jag vill få människor att tänka. Och ibland skriver jag om saker för att glädja folk också. Därför är det roligt att få arbeta på sporten ibland.
När det är nyhetstorka visas ofta hurdan man är som journalist. En del får panik. Panik för att "inget händer". För mig kommer kreativiteten igång. Tankarna fladdrar iväg åt sidorna. På projekt man kan göra, borde göra, listor, krönikor. Letar efter nyheter på andra ställen än de vanliga. Funderar på möjliga uppföljningar av gamla nyheter.
Men en del vill bara att något ska hända. Vad som helst. Så var läget i måndags, och en kollega sade sig önska ett nytt 9/11. Jag försökte ge hans önskan perspektiv, men gav upp efter ett tag. Han skulle ha en nyhet. Kosta vad det kosta vill.
En historia från utbildningen har satt sig. Och den kom tillbaka till minnet denna måndag. Vår lärare berättade om en nattchef på en tidning han varit på. Nattchefen hade önskat precis samma sak som min kollega, att något skulle hända, för natten var lång och tråkig och innehållslös. Jag vet inte om han specificerade sin önskan, men när det kom in ett larm om att en bil hade blivit påkörd av tåget i samma stad blev han mycket nöjd. Där var hans nyhet! Det visade sig ganska snart att offret i bilen var nattchefens fru. Hon avled på platsen.
Att glömma bort att det är människor vi skriver om är ett av de största misstagen som journalister gör. Jag menar inte att man ska undvika att skriva om tragedier, katastrofer, olyckor och mord, det viktigaste är att hela tiden minnas människorna som drabbades, och minnas att ringarna på vattnet sprider sig längre utåt än vad man kan förstå. Och ibland står man där själv mitt i tsunamin.
Det är för offren vi anstränger oss för att göra ett bra jobb. Om man ser det som att vi profiterar på andras lidande går det inte att arbeta med detta. Efter att ha skrivit om trippelmordet i Tromsö, som visade sig ha ett fjärde offer också då en av kvinnorna var gravid i femte månaden, mådde jag mycket illa. Jag gick ut, andades och tänkte vilken hemsk människa jag var som hade detta som yrke: andras död, mitt levebröd.
Men med respekten för offren, och en vilja att berätta deras historia och ge dem upprättelse så gott det går, gör man jobbet bättre. Man anstränger sig lite mer. Tar sig tid att översätta de norska texterna ordentligt. Försöker förstå vad som har hänt så att man kan berätta för andra.
Och jag tycker själv att jag gör ett bra jobb. Det är det viktigaste. Jag ger offren precis allt jag har, just där och då, i min professionella roll. Mångas stora skräck är att försvinna utan att någon märker något. Dö förgäves. Bli bortglömda. Jag kan inte utmäta några straff, men för några sekunder kan jag försöka se till att de som gått ifrån världen gör det med dunder och brak.
Det är kanske ovanligt, men jag hör till kategorin journalister som gladeligen skulle skriva "Allt är bra, det är fred på jorden och blommorna blommar" på en löpsedel. Om det var sant. Än så länge är det inte sant, men till dess att det händer tänker jag göra mitt bästa för att vi ska få leva i utopin. Ett av de sätten är att berätta om andras misstag, andras öden. Så att de inte upprepas.
Jag vill få människor att tänka. Och ibland skriver jag om saker för att glädja folk också. Därför är det roligt att få arbeta på sporten ibland.
2009/03/16
Listjävel
Jag gör en lista. Det är konstruktivt. Här är saker jag är arg på, utan inbördes ordning:
- Att jag är lortig (löses enkelt med en dusch).
- Att jag måste tvätta (mycket jobbigt att gå upp och ned för trapporna).
- Den där jävla klassåterträffen som ger mig huvudbry på så många olika sätt.
- Att jag väntar på mail som aldrig kommer från en redaktör.
- Att jag väntar på samtal som aldrig kommer från en redaktör.
- Att jag inte fått något av de sommarjobb jag sökt (än).
- Att mitt hår ser ut som ris.
- Mitt nätverkskort (eller lilkande) som är glapp och orsakar ostadig trådlös anslutning.
- Att jag drömmer så starkt och sjukt.
- Att golvet är fullt med grus och knäckebrödsmulor som följer med upp i sängen.
- Pollenallergin som nalkas.
- "Läkaren" som glömde att skicka mina recept till Apoteket.
- Sverigedemokraterna. Jävla sopor.
- Att det bara kommer ett Lost-avsnitt i veckan.
- Pengarna som inte finns fast jag trodde det.
- Att Leksand spelar sig mot ännu ett kvalfiasko.
- Att man inte kan leva av kärlek och kaffe enbart.
Det kommer säkert mer.
- Att jag är lortig (löses enkelt med en dusch).
- Att jag måste tvätta (mycket jobbigt att gå upp och ned för trapporna).
- Den där jävla klassåterträffen som ger mig huvudbry på så många olika sätt.
- Att jag väntar på mail som aldrig kommer från en redaktör.
- Att jag väntar på samtal som aldrig kommer från en redaktör.
- Att jag inte fått något av de sommarjobb jag sökt (än).
- Att mitt hår ser ut som ris.
- Mitt nätverkskort (eller lilkande) som är glapp och orsakar ostadig trådlös anslutning.
- Att jag drömmer så starkt och sjukt.
- Att golvet är fullt med grus och knäckebrödsmulor som följer med upp i sängen.
- Pollenallergin som nalkas.
- "Läkaren" som glömde att skicka mina recept till Apoteket.
- Sverigedemokraterna. Jävla sopor.
- Att det bara kommer ett Lost-avsnitt i veckan.
- Pengarna som inte finns fast jag trodde det.
- Att Leksand spelar sig mot ännu ett kvalfiasko.
- Att man inte kan leva av kärlek och kaffe enbart.
Det kommer säkert mer.
Istället för tårar
Arg. Inget annat. Satans arg.
Försöker omvandla det till något konstruktivt men det vill sig inte. Jag är bara arg.
Arg på väntan. Får uppdateringar men börjar bli trött på att vara tacksam för smulor. Jag vill ha kakan. Hela. Tugga i mig den med hull och hår, svälja förnöjt och göra mig redo för mer. Mer kaka.
Istället dricker jag kaffe. Biter ihop käkarna till dess att ansiktet gör ont och jag inte bryr mig om de nästa fem minuterna. Och heller inte de nästa.
Och är arg. Vill duscha av mig det och gå vidare, men mot vad? Dags för nytt projekt. Jag får baka min egen lyckas kaka.
Försöker omvandla det till något konstruktivt men det vill sig inte. Jag är bara arg.
Arg på väntan. Får uppdateringar men börjar bli trött på att vara tacksam för smulor. Jag vill ha kakan. Hela. Tugga i mig den med hull och hår, svälja förnöjt och göra mig redo för mer. Mer kaka.
Istället dricker jag kaffe. Biter ihop käkarna till dess att ansiktet gör ont och jag inte bryr mig om de nästa fem minuterna. Och heller inte de nästa.
Och är arg. Vill duscha av mig det och gå vidare, men mot vad? Dags för nytt projekt. Jag får baka min egen lyckas kaka.
2009/03/06
Sista skriket
Kilkenny på Kvarnen. Staropramen på August. Diskussioner och jag deltar lojt. Kommer med analysen på slutet. Tittar ut genom fönstret på Stockholm som far förbi.
Musik som antagligen låtit bättre om lokalen varit intimare. Ont i fötterna. Bara folköl serverades, och det betalar jag inte 35 spänn för.
Sötnos i morgonrock när jag kommer hem. Jag nattar honom. Kyssar och glitter i ögonen. Han ler när jag går och stänger dörren.
Rundvandring på Internet. Börjar se lite dubbelt. Läser, letar, höjer ögonbrynen. Sen serier. Två stycken amerikanska där jag ligger långt efter i nedladdningen. Följer som på tv. Orkar inte arbeta en millimeter mer idag och det har jag nog förtjänat.
Liksom detta. Att kanske nå fram. Mötet idag gick över förväntan. De vill ha mig, bara mig och ingen annan. Det jag skrivit tidigare var "fläckfritt", några detaljer reddes ut och jag sa saker han ville höra. Som var sanna. Jag är så redo. Men. Det finns ett men. Kanske kommer det inte finnas en plats att fylla. Får veta inom en vecka. Hoppas jag. Blir inte det här av kommer jag nog att bli vansinnig. Ett tag. Igen. Det känns som sista chansen innan sommaren.
Liksom detta. Sista skriket innan jag somnar. Några deliriska rader.
Musik som antagligen låtit bättre om lokalen varit intimare. Ont i fötterna. Bara folköl serverades, och det betalar jag inte 35 spänn för.
Sötnos i morgonrock när jag kommer hem. Jag nattar honom. Kyssar och glitter i ögonen. Han ler när jag går och stänger dörren.
Rundvandring på Internet. Börjar se lite dubbelt. Läser, letar, höjer ögonbrynen. Sen serier. Två stycken amerikanska där jag ligger långt efter i nedladdningen. Följer som på tv. Orkar inte arbeta en millimeter mer idag och det har jag nog förtjänat.
Liksom detta. Att kanske nå fram. Mötet idag gick över förväntan. De vill ha mig, bara mig och ingen annan. Det jag skrivit tidigare var "fläckfritt", några detaljer reddes ut och jag sa saker han ville höra. Som var sanna. Jag är så redo. Men. Det finns ett men. Kanske kommer det inte finnas en plats att fylla. Får veta inom en vecka. Hoppas jag. Blir inte det här av kommer jag nog att bli vansinnig. Ett tag. Igen. Det känns som sista chansen innan sommaren.
Liksom detta. Sista skriket innan jag somnar. Några deliriska rader.
2009/03/04
Det kom ett samtal...
... som jag trodde skulle handla om helgens arbete, eller eventuellt erbjudande om ett till pass. Men det var större än så. Mailat hade han också gjort. Nu blir det möte imorgon och i vanlig ordning är jag nervös. Men jag ska förbereda mig. Till tänderna. Låt oss bita i kalendrar!
Janne G
Ny säng. Stor säng. Billig säng. Hård säng. Hög säng. Jag somnade som en stock i går eftermiddag. Det var dumt.
Insåg snabbt att det inte skulle bli någon sömn vid midnatt och tände lilla lampan när sängsällskapet somnat. Han märkte absolut ingenting. Läste i två timmar medan han rullade runt, dreglade på kudden och var söt.
Jag och Guillou. Det är något suspekt med det där. Men jag slukar boken. Är det knäppt att vägra läsa "Varning för Arn"-böckerna men läsa precis allt om Hamilton? I sådant fall är jag knäpp. Låt gå. Hatkärleken tycks vara min drivkraft här.
Bara för att jag får vara vaken sent och sova länge går det inte. Obstinat i ett nötskal. Vaknade alldeles för tidigt och ville inte somna om. Jag tänjer på dygnet för att kunna jobba natt i helgen. Redaktören måste ha blivit förvånad när jag glatt tackade ja till passet fredag-lördag och passet lördag-söndag. Men det är utmärkt för mig. Ska på spelning på torsdag och söndag och där i mellan vill jag gärna klämma in lite jobb. De ringer ungefär en gång i veckan. Jag hoppas att det blir en vana.
Intervjun jag gjorde i måndags fick plötsligt tillåtelse att bli dubbelt så lång, och deadline är i morgon. Allnighters har aldrig varit min grej, men det har aldrig funnits ett bättre läge att försöka. Kommer nog orka till två ungefär. Sen blir det jag och Guillou igen.
Insåg snabbt att det inte skulle bli någon sömn vid midnatt och tände lilla lampan när sängsällskapet somnat. Han märkte absolut ingenting. Läste i två timmar medan han rullade runt, dreglade på kudden och var söt.
Jag och Guillou. Det är något suspekt med det där. Men jag slukar boken. Är det knäppt att vägra läsa "Varning för Arn"-böckerna men läsa precis allt om Hamilton? I sådant fall är jag knäpp. Låt gå. Hatkärleken tycks vara min drivkraft här.
Bara för att jag får vara vaken sent och sova länge går det inte. Obstinat i ett nötskal. Vaknade alldeles för tidigt och ville inte somna om. Jag tänjer på dygnet för att kunna jobba natt i helgen. Redaktören måste ha blivit förvånad när jag glatt tackade ja till passet fredag-lördag och passet lördag-söndag. Men det är utmärkt för mig. Ska på spelning på torsdag och söndag och där i mellan vill jag gärna klämma in lite jobb. De ringer ungefär en gång i veckan. Jag hoppas att det blir en vana.
Intervjun jag gjorde i måndags fick plötsligt tillåtelse att bli dubbelt så lång, och deadline är i morgon. Allnighters har aldrig varit min grej, men det har aldrig funnits ett bättre läge att försöka. Kommer nog orka till två ungefär. Sen blir det jag och Guillou igen.
2009/03/02
Mars
Varannan dag sol, varannan dag grått. Vädret är lynnigt, och jag försöker att inte låta humöret följa väderleken. Den helt gigantiska tallen utanför fönstret ruskas om i vinden. Fönstren i vardagsrummet knakar betänkligt.
Min dalahäst står på fönsterkarmen och stirrar på mig. Bredvid snurrar klockan jag ärvde från mormor och morfar i sin evighetsrytm.
Jag bär glasögonen alldeles för ofta nu. Det resulterar i illamående och huvudvärk mycket snabbt. Men linserna skulle ha behövt bytas ut för flera månader sedan, och det har jag inte haft möjlighet till. Och ska jag jobba behöver jag dem; det går inte med glasögon. Så därför tjyvhåller jag på dem. Låter dem ligga och vänta till dess att jag inte kan läsa längre.
Det är mars nu. Vintern vill bli till vår men vet inte riktigt hur den ska göra. Det gör ju ont när knoppar brister.
Jag ska dricka kaffe och börja på någon av de fyra recensioner som ska in på onsdag. Gratisarbete, men det håller mig alert. Och att få gå på spelningen i fredags var värt hur mycket som helst. I kväll ska jag sedan ringa Dallas, Texas, för att intervjua sångaren i ett band. Japp, på engelska. Senast jag gjorde en intervju med en utrikestalande person blev han betuttad i mig, verkar det som. Han sjöng förut i ett stort heavy metal band, och kommer till Stockholm i april med sitt soloprojekt. Jag hoppas att han kommer fatta vinken när jag presenterar honom för sötnosen.
Nu är det dags för linser. Arbetsdagen inleds härmed. Och jag mår lite illa redan.
Min dalahäst står på fönsterkarmen och stirrar på mig. Bredvid snurrar klockan jag ärvde från mormor och morfar i sin evighetsrytm.
Jag bär glasögonen alldeles för ofta nu. Det resulterar i illamående och huvudvärk mycket snabbt. Men linserna skulle ha behövt bytas ut för flera månader sedan, och det har jag inte haft möjlighet till. Och ska jag jobba behöver jag dem; det går inte med glasögon. Så därför tjyvhåller jag på dem. Låter dem ligga och vänta till dess att jag inte kan läsa längre.
Det är mars nu. Vintern vill bli till vår men vet inte riktigt hur den ska göra. Det gör ju ont när knoppar brister.
Jag ska dricka kaffe och börja på någon av de fyra recensioner som ska in på onsdag. Gratisarbete, men det håller mig alert. Och att få gå på spelningen i fredags var värt hur mycket som helst. I kväll ska jag sedan ringa Dallas, Texas, för att intervjua sångaren i ett band. Japp, på engelska. Senast jag gjorde en intervju med en utrikestalande person blev han betuttad i mig, verkar det som. Han sjöng förut i ett stort heavy metal band, och kommer till Stockholm i april med sitt soloprojekt. Jag hoppas att han kommer fatta vinken när jag presenterar honom för sötnosen.
Nu är det dags för linser. Arbetsdagen inleds härmed. Och jag mår lite illa redan.
2009/02/27
Örchock
Ring INTE till Gröna Lunds växel. Tobbe Trollkarl är deras automatiska kundtjänst. Han skrämde livet ur mig precis.
Men till Grönan ska jag ändå i kväll. Tyrol får besök av finska och amerikanska metalband. Det kommer värma gott i själen.
Men till Grönan ska jag ändå i kväll. Tyrol får besök av finska och amerikanska metalband. Det kommer värma gott i själen.
2009/02/24
Sammanfattning av en fest
Ett tydligt mönster kan skönjas i de gåvor jag fick i lördags. I fallande ordning fick jag:
1. Vin. Rött. Lite dyrare än vad jag själv brukar köpa. Förutom plastlitrarna Senor tinto som passade fint in på festens budgettema.
2. Böcker. Av olika slag. Behändiga pocket allihop.
3. Växter. Av olika slag. Tulpaner, små gula vårblommor i lökform och gigantisk vacker rosa orkidé.
Sen fick jag fantastiskt fina hemmagjorda magneter med foton på mig och sötnosen. Och asläckra zebrarandiga leggings från Gina Tricot, med matchande asläcker glittrig zebrahandväska. Mina vapendragare i Stockholm, H och N, planerar att utrusta sig själva med ett vitt kit och ett rosa kit. Sen ska vi gå ut på sleazeafton på Harry B James och vara svårflörtade och precis skitsnygga.
Själva festen blev kanske inte som jag hade tänkt mig. Jag var helt väck efter att ha gått upp kvart i sex på morgonen och sedan jobbat till 16. Och folk behagade att dyka upp många timmar efter utsatt tid. Dock passade det ganska bra. Barnfamiljerna (hela två stycken) stannade till 21 och vi tittade på melodifestivalen i godan ro tillsammans med några andra tidigt anlända. Efter 22 brakade det sedan loss och spritbuffén fylldes på. Undrar om det jag drack hette kir royale... Gott var det.
I söndags åt jag och sötnosen första pizzan på länge. Vi har försökt deffa de senaste veckorna, men jag tror att allt vi lyckats gå ned togs igen i helgen. Och idag ska jag äta tårta igen. Med marsipan.
1. Vin. Rött. Lite dyrare än vad jag själv brukar köpa. Förutom plastlitrarna Senor tinto som passade fint in på festens budgettema.
2. Böcker. Av olika slag. Behändiga pocket allihop.
3. Växter. Av olika slag. Tulpaner, små gula vårblommor i lökform och gigantisk vacker rosa orkidé.
Sen fick jag fantastiskt fina hemmagjorda magneter med foton på mig och sötnosen. Och asläckra zebrarandiga leggings från Gina Tricot, med matchande asläcker glittrig zebrahandväska. Mina vapendragare i Stockholm, H och N, planerar att utrusta sig själva med ett vitt kit och ett rosa kit. Sen ska vi gå ut på sleazeafton på Harry B James och vara svårflörtade och precis skitsnygga.
Själva festen blev kanske inte som jag hade tänkt mig. Jag var helt väck efter att ha gått upp kvart i sex på morgonen och sedan jobbat till 16. Och folk behagade att dyka upp många timmar efter utsatt tid. Dock passade det ganska bra. Barnfamiljerna (hela två stycken) stannade till 21 och vi tittade på melodifestivalen i godan ro tillsammans med några andra tidigt anlända. Efter 22 brakade det sedan loss och spritbuffén fylldes på. Undrar om det jag drack hette kir royale... Gott var det.
I söndags åt jag och sötnosen första pizzan på länge. Vi har försökt deffa de senaste veckorna, men jag tror att allt vi lyckats gå ned togs igen i helgen. Och idag ska jag äta tårta igen. Med marsipan.
2009/02/20
Kakdag
Jag drömmer så mycket just nu. Så starkt. Jag sjunger med i låtarna som blir soundtrack. Ser människor som jag umgås med eller har träffat förut mycket tydligt. Kanske vill jag hellre leva i en dröm, för stunden, men vetskapen om verkligheten försvinner aldrig helt. I drömmen känner jag mig skyldig för att jag inte hör av mig till sötnosen. För att jag är med någon annan.
Idag ringde klockan tidigare än vanligt, och jag förvånade mig själv med att faktiskt gå upp. Nu sitter jag och planerar kakor. Att inte bjuda på något gott när jag firar födelsedag är inte tänkbart, men i år blir det inte någon princesstårta på festen. Något som jag annars har haft de 25 senaste åren. Kanske köper jag mig en bakelse på själva dagen. Ja. Det ska jag göra.
Istället ska jag baka. Fransk chokladtårta ur Annas Mat, en av de bästa böckerna jag läst, samt en utstuderat god snickerskaka som kräver sin bagare. Detta är dagens id. Imorgon måste jag gå upp ännu tidigare, vansinnigt tidigt, redan 05.45. För att man bad mig. Att jobba. Och vem är jag att tacka nej? Jag ska visa dem att jag är oumbärlig. Att det bara finns jag och ingen annan. Så därför ska jag baka idag. Hur mycket av kakan som kommer finnas kvar imorgon? Vet inte. Men det verkar rimligt att äta en stadig lunch innan så att okynnesätandet håller sig på mattan. För gott blir det. Recepten är väl beprövade.
Idag ringde klockan tidigare än vanligt, och jag förvånade mig själv med att faktiskt gå upp. Nu sitter jag och planerar kakor. Att inte bjuda på något gott när jag firar födelsedag är inte tänkbart, men i år blir det inte någon princesstårta på festen. Något som jag annars har haft de 25 senaste åren. Kanske köper jag mig en bakelse på själva dagen. Ja. Det ska jag göra.
Istället ska jag baka. Fransk chokladtårta ur Annas Mat, en av de bästa böckerna jag läst, samt en utstuderat god snickerskaka som kräver sin bagare. Detta är dagens id. Imorgon måste jag gå upp ännu tidigare, vansinnigt tidigt, redan 05.45. För att man bad mig. Att jobba. Och vem är jag att tacka nej? Jag ska visa dem att jag är oumbärlig. Att det bara finns jag och ingen annan. Så därför ska jag baka idag. Hur mycket av kakan som kommer finnas kvar imorgon? Vet inte. Men det verkar rimligt att äta en stadig lunch innan så att okynnesätandet håller sig på mattan. För gott blir det. Recepten är väl beprövade.
2009/02/17
Hårigt
Drömde i natt att jag hittade gråa hår. Inte några få, utan hela bitar i håret. Slingor, sjok. Ju mer jag letade desto mer hittade jag. Accepterade det förvånansvärt snabbt och insåg att det skulle bli dags att börja färga igen. Något jag inte gjort på... sju år.
Jag har nog haft de flesta färger. Började med blonda slingor i mellanstadiet, sen rullade det på. Svart blev jag aldrig, men mörkbrun, ljusbrun, gyllene, röd, lila och allt där i mellan. När jag många år senare insåg att jag inte mindes min riktiga hårfärg bestämde jag mig för att det var dags att hitta tillbaka till den. Det har jag gjort nu. Jag har en rätt schysst ljusbrun färg, som bleks på sommaren så det blir gyllene. Brukar få komplimanger för mina fina blekta toppar när jag klipper mig. "Synd att inte hela håret ser ut så" tänker jag då.
Jag är inte speciellt ytlig av mig. Bär sällan smink till vardags, och modest med det till fest. Bryr mig inte så mycket om mode och fastnar inte för trender som falnar. Men håret har jag lärt mig att man ska ta hand om. En bra klippning kan göra en hel person. En bra hårdag lyfter oss till nya höjder. Detta sagt från en människa som förra året insåg att man skulle använda hårtorken till styling, och fick sin första plattång i julas. Jag lär mig.
Hade inte tänkt att detta skulle handla om hår. Det mest blev så. Tittar på Shear Genius och inser vilken fantastisk förändring en kreativ frisör och en sax kan åstadkomma. Inspirerande. Snart fyller jag år. Då ska jag unna mig en klippning.
Jag har nog haft de flesta färger. Började med blonda slingor i mellanstadiet, sen rullade det på. Svart blev jag aldrig, men mörkbrun, ljusbrun, gyllene, röd, lila och allt där i mellan. När jag många år senare insåg att jag inte mindes min riktiga hårfärg bestämde jag mig för att det var dags att hitta tillbaka till den. Det har jag gjort nu. Jag har en rätt schysst ljusbrun färg, som bleks på sommaren så det blir gyllene. Brukar få komplimanger för mina fina blekta toppar när jag klipper mig. "Synd att inte hela håret ser ut så" tänker jag då.
Jag är inte speciellt ytlig av mig. Bär sällan smink till vardags, och modest med det till fest. Bryr mig inte så mycket om mode och fastnar inte för trender som falnar. Men håret har jag lärt mig att man ska ta hand om. En bra klippning kan göra en hel person. En bra hårdag lyfter oss till nya höjder. Detta sagt från en människa som förra året insåg att man skulle använda hårtorken till styling, och fick sin första plattång i julas. Jag lär mig.
Hade inte tänkt att detta skulle handla om hår. Det mest blev så. Tittar på Shear Genius och inser vilken fantastisk förändring en kreativ frisör och en sax kan åstadkomma. Inspirerande. Snart fyller jag år. Då ska jag unna mig en klippning.
2009/02/16
Jag gillar inte att ha rätt ibland
"Vi är inte på långa vägar framme vid ett beslut."
"Jo, att hoppa in kan ju bli aktuellt."
"Jag hör av mig i slutet mot veckan."
Andra sätt att säga "Tack, men nejtack". Lite artigare, kanske? Vet inte om det gör mindre ont. Hoppet falnar och jag försöker att se framåt. Men klarar knappt av att tänka på kvällen, än mindre inse att jag är tillbaka på ruta ett. Noll. Visst får jag vara ledsen nu? Lite? Det är jag ändå.
"Jo, att hoppa in kan ju bli aktuellt."
"Jag hör av mig i slutet mot veckan."
Andra sätt att säga "Tack, men nejtack". Lite artigare, kanske? Vet inte om det gör mindre ont. Hoppet falnar och jag försöker att se framåt. Men klarar knappt av att tänka på kvällen, än mindre inse att jag är tillbaka på ruta ett. Noll. Visst får jag vara ledsen nu? Lite? Det är jag ändå.
2009/02/15
Söndagsmix
Ännu en konststudent har hamnat i trubbel. Dennes exjobb var att måla en t-banevagn full med graffiti. Mest upprörd blir jag av "vår" kulturministers uttalande: "Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst."
Att någon torr och fyrkantig kan avfärda graffiti på detta sätt är inte konstigt, men om inte kulturministern vet bättre blir jag ledsen och orolig för kulturklimatet i Sverige. Kultur är tydligen bara sådant som ryms inom avsedda institutioner. Allt utanför är olagligt och opassande. Framförallt sådant som lite yngre människor ägnar sig åt. Så härligt.
Tittade på Schlagern igår. Har gått all in på den i år och har varit duktig i tippandet hittills. Dock trodde jag inte att H.E.A.T skulle gå direkt till final, mitt tips var andra chansen för dem. Jag och sällskapet klarade inte av att se dem utan att brista ut i vrålgarv, herregud så de såg ut! Sångaren i övertydlig Bruce Dickinson frisyr, gitarristen i grå snopp-spandex. Det finns en anledning till att man bar svarta! Lili och Susie var för övrigt min favorit i går. 80-talet är det nya svarta.
Drack australiensisk rosé till, smakade sommar och kärlek. Och GT gjorda på Bombay sapphire. Det är en jäkla skillnad på skit och pannkaka, om ni tillåter uttrycket. När mästerskapet i tonartshöjningar avslutats gick vi över till Nile, som det ska vara.
Nu dricker jag te som smakar jul, och lyssnar på digilistan, som vanligt. I Venezuela vill president Chávez sitta på posten till 2049, och i Australien brinner det fortfarande. Bilden på brandmannen som ger den brända och törstiga koalan vatten fick mig nästan att gråta nyss. Vintersportandet som så många svenskar sysslar med på olika platser i världen just nu känns rätt ointressant. De alpina framgångarna uteblev, och de få gånger det gått bra i horisontella skidgrenar har jag varit upptagen med annat. I morse sov jag förbi Jonssons guld.
Nu ska jag återgå till tidningsläsandet. Jag är så old school att jag kör papperstidning. Alltid. Mycket nöje med klickandet på länkarna!
Att någon torr och fyrkantig kan avfärda graffiti på detta sätt är inte konstigt, men om inte kulturministern vet bättre blir jag ledsen och orolig för kulturklimatet i Sverige. Kultur är tydligen bara sådant som ryms inom avsedda institutioner. Allt utanför är olagligt och opassande. Framförallt sådant som lite yngre människor ägnar sig åt. Så härligt.
Tittade på Schlagern igår. Har gått all in på den i år och har varit duktig i tippandet hittills. Dock trodde jag inte att H.E.A.T skulle gå direkt till final, mitt tips var andra chansen för dem. Jag och sällskapet klarade inte av att se dem utan att brista ut i vrålgarv, herregud så de såg ut! Sångaren i övertydlig Bruce Dickinson frisyr, gitarristen i grå snopp-spandex. Det finns en anledning till att man bar svarta! Lili och Susie var för övrigt min favorit i går. 80-talet är det nya svarta.
Drack australiensisk rosé till, smakade sommar och kärlek. Och GT gjorda på Bombay sapphire. Det är en jäkla skillnad på skit och pannkaka, om ni tillåter uttrycket. När mästerskapet i tonartshöjningar avslutats gick vi över till Nile, som det ska vara.
Nu dricker jag te som smakar jul, och lyssnar på digilistan, som vanligt. I Venezuela vill president Chávez sitta på posten till 2049, och i Australien brinner det fortfarande. Bilden på brandmannen som ger den brända och törstiga koalan vatten fick mig nästan att gråta nyss. Vintersportandet som så många svenskar sysslar med på olika platser i världen just nu känns rätt ointressant. De alpina framgångarna uteblev, och de få gånger det gått bra i horisontella skidgrenar har jag varit upptagen med annat. I morse sov jag förbi Jonssons guld.
Nu ska jag återgå till tidningsläsandet. Jag är så old school att jag kör papperstidning. Alltid. Mycket nöje med klickandet på länkarna!
What if
Hjärnan vaknar till, hjärtat rusar, ett "what if" ligger på lur och tränger sig fram.
När jag öppnar köksdörren slår lukten emot mig, en lukt det inte går att ta miste på. Bränt. En platta står på. Sexan. Fullt ös och det som tidigare var i kastrullen är nu svart. Det ligger äggrester i kring och matematiken är inte svår. Av med kastrull, av med plattan, öppnar fönstret och låter den kalla vintern svepa in och ta med sig det brända ut. Tittar upp i taket; det finns ingen brandvarnare. Ingen. Brandvarnare. !!!???
Jag vet inte vad som är värst. Att min sambo (sötnos får han bara vara när han är snäll...) glömmer en kastrull på sexan, eller att det inte finns någon brandvarnare i köket. Hade jag inte varit hemma hade vi haft en utbränd lägenhet när han kom hem från jobbet tolv timmar senare. Jag blir alldeles vansinnig av tanken. När röken nått till hallen, där brandvarnaren sitter, hade det varit för sent för grannarna att göra något. Jag minns fortfarande filmen i högstadiet där man får se hur snabbt det går för en lägenhet att övertändas. Det går snabbt. För snabbt.
Så nu sitter jag med bultande hjärta och en hjärna där "what if" snurrar runt runt runt. Imorgon ska jag kräva brandvarnare till köket.
När jag öppnar köksdörren slår lukten emot mig, en lukt det inte går att ta miste på. Bränt. En platta står på. Sexan. Fullt ös och det som tidigare var i kastrullen är nu svart. Det ligger äggrester i kring och matematiken är inte svår. Av med kastrull, av med plattan, öppnar fönstret och låter den kalla vintern svepa in och ta med sig det brända ut. Tittar upp i taket; det finns ingen brandvarnare. Ingen. Brandvarnare. !!!???
Jag vet inte vad som är värst. Att min sambo (sötnos får han bara vara när han är snäll...) glömmer en kastrull på sexan, eller att det inte finns någon brandvarnare i köket. Hade jag inte varit hemma hade vi haft en utbränd lägenhet när han kom hem från jobbet tolv timmar senare. Jag blir alldeles vansinnig av tanken. När röken nått till hallen, där brandvarnaren sitter, hade det varit för sent för grannarna att göra något. Jag minns fortfarande filmen i högstadiet där man får se hur snabbt det går för en lägenhet att övertändas. Det går snabbt. För snabbt.
Så nu sitter jag med bultande hjärta och en hjärna där "what if" snurrar runt runt runt. Imorgon ska jag kräva brandvarnare till köket.
2009/02/13
I väntan på att sötnosen ska bli ren
Blev utmanad:
4 AV MINA FAVORITPROGRAM:
* Lost
* Sportspegeln
* På spåret
* Kobra
4 SAKER JAG GJORDE I GÅR:
* Jobbade, första gången på detta ställe
* Kramades med Sötnosen
* Spontanköpte skor
* Somnade ensam (han snarkar och fick sova i soffan)
4 SAKER JAG SER FRAM EMOT:
* Min födelsedag
* Sommaren
* Bröllop i Spanien (nej, inte mitt)
* Att träffa mina vänner snart igen
FAVORITRESTAURANGER:
* New India (Uppsala)
* LA Bar (lokala stället)
* Greken (I Dalarna)
* Bröderna Olssons, garlic and shots
4 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA:
* Ett jobb. Så innerligt.
* Gymkort
* En mild vår
* Att så många som möjligt av mina vänner flyttar till Sthlm
4 AV MINA FAVORITPROGRAM:
* Lost
* Sportspegeln
* På spåret
* Kobra
4 SAKER JAG GJORDE I GÅR:
* Jobbade, första gången på detta ställe
* Kramades med Sötnosen
* Spontanköpte skor
* Somnade ensam (han snarkar och fick sova i soffan)
4 SAKER JAG SER FRAM EMOT:
* Min födelsedag
* Sommaren
* Bröllop i Spanien (nej, inte mitt)
* Att träffa mina vänner snart igen
FAVORITRESTAURANGER:
* New India (Uppsala)
* LA Bar (lokala stället)
* Greken (I Dalarna)
* Bröderna Olssons, garlic and shots
4 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA:
* Ett jobb. Så innerligt.
* Gymkort
* En mild vår
* Att så många som möjligt av mina vänner flyttar till Sthlm
Skulle föredra att vara full om jag ändå måste vara vaken
Det är inget gott tecken, va? Nej. Men jag dricker te istället. Te te te. Och tittar på tv. Eller "teve" som jag skulle lära mig att skriva igår.
Igår... Vad kan jag säga. Jag dödade. I killed. Chockstart att gå upp kvart i fem på morgonen (ja, alltså 04.45 på riktigt) och ta sig mot stan. Det var jag, männen i blåställ och självlysande jackor och invandrarkvinnorna som fraktades med buss och t-bana mot stan. Förvånansvärt många av oss gick av på Östermalmstorg. Började fundera över klass redan innan första kaffekoppen, det är intressant att se dessa bitar av Stockholm. Kaffet fick jag på sjuelvan, som planerat. "En liten?" "Den största du har." Han log förstående. Brände läppen på första sippen.
Sen började det. Var nästan som Carl Hamilton, kom på sekunden, till den mörka redaktionslokalen. Tre var där redan. Ovanför min plats lyste en bordslampa. "Det är bara att börja, men säg till innan du publicerar eftersom din byline inte är inlagd." Herregud. Börja. På en gång. Med vad?! Men jag hittade en bra nyhet på en gång. Och sen en till. Och en till. Fick beröm efter publicering av det mesta.
Tiden gick fort. Det var roligt. Plötsligt var klockan 12 och jag borde vara hungrig. På vägen mot Max (mmm) hamnade jag på skoaffär. Fem minuter senare kom jag ut med sprillans nya, asbilliga, svarta vinterpumps på fötterna. En stor frihet för de tidigare instängda benen.
Efter lunch gick det långsamt. Bristen på sömn knackade på. Chefredaktören var på möte när jag gick. Ringde och fick bara "Bra jobb idag, vi hörs" till svar. Inget mer.
Än har vi inte hörts. Jag mailade direkt då jag kom hem igår och drömde i morse om tom inkorg. Därför vill jag hellre vara full om jag ändå måste vara vaken. För att jag är rädd att de inte kommer höra av sig. Inget mer vikariat. Ingen fast tjänst. Inget. Det är känslan som sitter fast i mig och bankar bakom ögonen.
Jag gjorde allt jag kunde. Tänk om det inte räcker? Jag kommer vara nöjd tillslut. Bla bla bla... Men nu tänker jag faktiskt vara sur. Ledsen, besviken, förbannad. Och nykter måste jag tydligen vara också. Mmm... te.
Igår... Vad kan jag säga. Jag dödade. I killed. Chockstart att gå upp kvart i fem på morgonen (ja, alltså 04.45 på riktigt) och ta sig mot stan. Det var jag, männen i blåställ och självlysande jackor och invandrarkvinnorna som fraktades med buss och t-bana mot stan. Förvånansvärt många av oss gick av på Östermalmstorg. Började fundera över klass redan innan första kaffekoppen, det är intressant att se dessa bitar av Stockholm. Kaffet fick jag på sjuelvan, som planerat. "En liten?" "Den största du har." Han log förstående. Brände läppen på första sippen.
Sen började det. Var nästan som Carl Hamilton, kom på sekunden, till den mörka redaktionslokalen. Tre var där redan. Ovanför min plats lyste en bordslampa. "Det är bara att börja, men säg till innan du publicerar eftersom din byline inte är inlagd." Herregud. Börja. På en gång. Med vad?! Men jag hittade en bra nyhet på en gång. Och sen en till. Och en till. Fick beröm efter publicering av det mesta.
Tiden gick fort. Det var roligt. Plötsligt var klockan 12 och jag borde vara hungrig. På vägen mot Max (mmm) hamnade jag på skoaffär. Fem minuter senare kom jag ut med sprillans nya, asbilliga, svarta vinterpumps på fötterna. En stor frihet för de tidigare instängda benen.
Efter lunch gick det långsamt. Bristen på sömn knackade på. Chefredaktören var på möte när jag gick. Ringde och fick bara "Bra jobb idag, vi hörs" till svar. Inget mer.
Än har vi inte hörts. Jag mailade direkt då jag kom hem igår och drömde i morse om tom inkorg. Därför vill jag hellre vara full om jag ändå måste vara vaken. För att jag är rädd att de inte kommer höra av sig. Inget mer vikariat. Ingen fast tjänst. Inget. Det är känslan som sitter fast i mig och bankar bakom ögonen.
Jag gjorde allt jag kunde. Tänk om det inte räcker? Jag kommer vara nöjd tillslut. Bla bla bla... Men nu tänker jag faktiskt vara sur. Ledsen, besviken, förbannad. Och nykter måste jag tydligen vara också. Mmm... te.
2009/02/11
Breakchans
Sötnosen kommer hem från träningen. Innan duschen får jag pussar av svett och o'boy. Så smakar min kärlek.
Innan dess har jag längtat efter honom. Det gör jag varje dag när vi är ifrån varandra. Han också.
Jag har också kommit fram till att jag är orolig. Kroppen är orolig. Hjärnan likaså. Jag mår inte alls bra, men det tar ett tag att komma fram till det. Och att få det ur sig. Så, nu har jag släppt det fritt.
Vi gick och la oss tidigt igår, men efter att ha snurrat runt i två timmar lämnade jag sängen och placerade mig i soffan. Där somnade jag inom en kvart. Varför? Har inte riktigt kommit fram till något än.
Idag har jag haft min värsta dag som lärarvikarie. Den respektlöshet mot mig och de andra eleverna som visas upp är ofattbar; inte bara från något stökigt undantag, utan från halva klassrum. Stämningen på skolan är inte bra alls. Somnade när jag kom hem och kommer att få ett helvete imorgon. Mellan klockan 06 och 15 begår nämligen undertecknad journalistikdebut i Stockholm. Kvart i fem kommer klockan att pipa. Kaffe och frukost kommer köpas på Sjuelvan vid Stureplan, och sen ska jag vara dashing and brilliant hela dagen. Jag kommer drypa av svett när jag kommer hem.
Jag är så nervös att jag kan börja gråta, men mest är det nog för att jag väntat på detta så länge. Ett break. Mitt. Kan hända sker det imorgon.
Innan dess har jag längtat efter honom. Det gör jag varje dag när vi är ifrån varandra. Han också.
Jag har också kommit fram till att jag är orolig. Kroppen är orolig. Hjärnan likaså. Jag mår inte alls bra, men det tar ett tag att komma fram till det. Och att få det ur sig. Så, nu har jag släppt det fritt.
Vi gick och la oss tidigt igår, men efter att ha snurrat runt i två timmar lämnade jag sängen och placerade mig i soffan. Där somnade jag inom en kvart. Varför? Har inte riktigt kommit fram till något än.
Idag har jag haft min värsta dag som lärarvikarie. Den respektlöshet mot mig och de andra eleverna som visas upp är ofattbar; inte bara från något stökigt undantag, utan från halva klassrum. Stämningen på skolan är inte bra alls. Somnade när jag kom hem och kommer att få ett helvete imorgon. Mellan klockan 06 och 15 begår nämligen undertecknad journalistikdebut i Stockholm. Kvart i fem kommer klockan att pipa. Kaffe och frukost kommer köpas på Sjuelvan vid Stureplan, och sen ska jag vara dashing and brilliant hela dagen. Jag kommer drypa av svett när jag kommer hem.
Jag är så nervös att jag kan börja gråta, men mest är det nog för att jag väntat på detta så länge. Ett break. Mitt. Kan hända sker det imorgon.
2009/02/10
Sömnskrivaren
Jag somnade i soffan. Det är kanske inte riktigt okej att göra det om det man är trött av inte är en hård arbetsdag utan bara att ha myst runt i Stockholm med hitrest vän hela eftermiddagen, men så är det. Jag är helt vansinnigt trött.
Det finns fler anledningar. I torsdags var jag på intervju för ett jobb. Det gick bra. Det gick otroligt bra faktiskt. Jag är mycket stolt över mig själv och har framtiden inom räckhåll nu, efter idogt slitande och lidande. Hela helgen har sedan ägnats åt festande. Uppsala i fredags, after work med buffé och vänner, schlagerhäng i lördags på stammiskrogen med en brokig men glad skara. I söndags publicerades jag för första gången på internettidningen jag hoppas att få jobb på. Tempot var vansinnigt, men det gick. Jag kan. Sen väntade releasefest för Crucified Barbara och några öl till.
Helgen ägnades helt enkelt inte så mycket åt rekreation som kreation. Återhämtningen har uteblivit, och nu väntar jag på att torsdagen ska komma. Utan att kunna slappna av en sekund. För att torsdagen ska komma snabbare ska jag jobba på skolan här i morgon. Jag vill inte. Men gör det ändå.
Och nu skriver jag för att inte somna sittande i soffan medan sötnosen ockuperar badrummet. Det går lite så där.
Det finns fler anledningar. I torsdags var jag på intervju för ett jobb. Det gick bra. Det gick otroligt bra faktiskt. Jag är mycket stolt över mig själv och har framtiden inom räckhåll nu, efter idogt slitande och lidande. Hela helgen har sedan ägnats åt festande. Uppsala i fredags, after work med buffé och vänner, schlagerhäng i lördags på stammiskrogen med en brokig men glad skara. I söndags publicerades jag för första gången på internettidningen jag hoppas att få jobb på. Tempot var vansinnigt, men det gick. Jag kan. Sen väntade releasefest för Crucified Barbara och några öl till.
Helgen ägnades helt enkelt inte så mycket åt rekreation som kreation. Återhämtningen har uteblivit, och nu väntar jag på att torsdagen ska komma. Utan att kunna slappna av en sekund. För att torsdagen ska komma snabbare ska jag jobba på skolan här i morgon. Jag vill inte. Men gör det ändå.
Och nu skriver jag för att inte somna sittande i soffan medan sötnosen ockuperar badrummet. Det går lite så där.
2009/02/01
Creep
I don't care if it hurts,
I wanna have control
I want a perfect body,
I want a perfect soul
I want you to notice
when I'm not around
So very special,
I wish I was special
But I'm a creep,
I'm a wierdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here
Ur Creep, Radiohead (men coverversionen av Timo Räisänen rekommenderas också)
I wanna have control
I want a perfect body,
I want a perfect soul
I want you to notice
when I'm not around
So very special,
I wish I was special
But I'm a creep,
I'm a wierdo
What the hell am I doing here?
I don't belong here
Ur Creep, Radiohead (men coverversionen av Timo Räisänen rekommenderas också)
Söndag tillbaka i Stockholm
Kanna med te. Saffran och chili inköpt i Uppsala. Hoppas det kommer finnas året runt nu.
Hittar Nadal-Federer på Eurosport, final i Australian Open. Det spelar ingen roll vilken boll man ser; tennisen är helt outstanding hela tiden. Det drar ihop sig till tiebreak i tredje set, Nadal ser riktigt arg ut.
DN utspridd bredvid mig i soffan. Känns som att jag varit ifrån världen de senaste dagarna. Det händer så mycket utan att jag hänger med.
Drömde i natt. Något... konstigt. Det sitter kvar i kroppen. Känslan. Som aldrig får finnas i det vakna. Känner mig lite shady.
Sedan följer digilistan, kaffe och vardagliga sysslor. Men de vita pyjamasbyxorna får sitta på i några timmar till.
Hittar Nadal-Federer på Eurosport, final i Australian Open. Det spelar ingen roll vilken boll man ser; tennisen är helt outstanding hela tiden. Det drar ihop sig till tiebreak i tredje set, Nadal ser riktigt arg ut.
DN utspridd bredvid mig i soffan. Känns som att jag varit ifrån världen de senaste dagarna. Det händer så mycket utan att jag hänger med.
Drömde i natt. Något... konstigt. Det sitter kvar i kroppen. Känslan. Som aldrig får finnas i det vakna. Känner mig lite shady.
Sedan följer digilistan, kaffe och vardagliga sysslor. Men de vita pyjamasbyxorna får sitta på i några timmar till.
2009/01/31
Intressanta saker med Göteborg
Dag 2:
After work innehåller gratis buffé. Alltså mat. Som man får. För att man vill dricka öl, och i det här fallet även se på handboll. Det existerar säkert på andra ställen också, men just nu vill jag att det är typiskt göteborgskt.
Ställena man frekventerar ser ut som lightversioner av Hamburg. Charmigt nedskavna. Med toaletter tagna från tyska festivaler. Vad kan motsvarigheten till Bajamaja heta?
Spårvagnarna. Igen. "Tunnelbana fast på marken" har jag råkat kalla dem för säkert fem gånger under en kväll. Det verkar läskigt att köra bil här. Låt oss inte göra det.
Dialekten är fantastisk. I små doser. Sen börjar den närma sig EU-norska.
Kniven bor här. Det var fint att ses.
After work innehåller gratis buffé. Alltså mat. Som man får. För att man vill dricka öl, och i det här fallet även se på handboll. Det existerar säkert på andra ställen också, men just nu vill jag att det är typiskt göteborgskt.
Ställena man frekventerar ser ut som lightversioner av Hamburg. Charmigt nedskavna. Med toaletter tagna från tyska festivaler. Vad kan motsvarigheten till Bajamaja heta?
Spårvagnarna. Igen. "Tunnelbana fast på marken" har jag råkat kalla dem för säkert fem gånger under en kväll. Det verkar läskigt att köra bil här. Låt oss inte göra det.
Dialekten är fantastisk. I små doser. Sen börjar den närma sig EU-norska.
Kniven bor här. Det var fint att ses.
2009/01/29
Intressanta saker med Göteborg
Dag 1:
Fyra killar mot en på centralen, de fyra hade kniv. Killen som var ensam fattade ingenting. Klockan var tre. På eftermiddagen.
Antalet alkisar överstiger det man ser en vanlig dag i Sthlm. Om man inte hänger för länge utanför Systemet på Gullmarsplan.
Folk låter roligt. Jag pratar dalmål för att inte dra vrede över mig. Man gillar inte Sthlm här.
Spårvagnar. De är intressanta i sig. Bodde jag här skulle jag bli överkörd av en.
Fyra killar mot en på centralen, de fyra hade kniv. Killen som var ensam fattade ingenting. Klockan var tre. På eftermiddagen.
Antalet alkisar överstiger det man ser en vanlig dag i Sthlm. Om man inte hänger för länge utanför Systemet på Gullmarsplan.
Folk låter roligt. Jag pratar dalmål för att inte dra vrede över mig. Man gillar inte Sthlm här.
Spårvagnar. De är intressanta i sig. Bodde jag här skulle jag bli överkörd av en.
2009/01/28
Skrivet som en anteckning i mobilen, förrförra tågresan
Det är som att jag tror att jag har något att säga. Så fort det blir en paus ska det skapas, men inget kommer ut. Oftast gör omöjligheten till kommunikation, som fel tid på dygnet för telefonsamtal eller avsaknad av penna, att andan faller på. Inte bara gräset, även jag är grönare på andra sidan.
Många har sagt "Skriv en bok!" nu när jag inte har något jobb. Hur det ska gå till, och vad jag ska skriva om, har ingen någon åsikt om. Det är väl bara att skriva? Eller?
Viljan finns där. Här. Men längre än så kommer jag inte. Något måste jag dock fylla dagarna med, annars riskerar jag att bli alldeles tyst.
Många har sagt "Skriv en bok!" nu när jag inte har något jobb. Hur det ska gå till, och vad jag ska skriva om, har ingen någon åsikt om. Det är väl bara att skriva? Eller?
Viljan finns där. Här. Men längre än så kommer jag inte. Något måste jag dock fylla dagarna med, annars riskerar jag att bli alldeles tyst.
2009/01/21
Intressanta saker med Stockholm, #1
Idag fick vi post tre gånger. Exklusive tidningen som kom på morgonen. Jag förstår inte hur det gick till.
Hemma
Solen sticker i ögonen. Det pudrade lagret snö på taken nedanför har smält bort. Utebelysningen slokar kring balkongens räcke och tycks sorglig i avsaknaden av vinterinramning. Stockholm brukar se ut så här. Nederbörden som föll igår var en plaskig blandning av allt, som enbart gjorde oss blöta.
Man ser ganska långt från vår balkong. Till stadsdelar jag inte visste fanns. Det enda som hindrar är jordens krökning, och enstaka jättehus som skymmer sikten. Stockholm slutar aldrig. Det bara fortsätter och fortsätter i all oändlighet.
Ånga som sipprar upp bredvid skorstenen syns i motljuset. Lägenhetshusen är byggda på mitten av 40-talet. De står i en sluttning, vilket gör att vi som bor högst upp i ett hus som ligger mitt i backen kan se ned på alla andra. Om vi vill. Husen har en lätt suspekt gul färg. På första våningen ligger tvättstugan. Lukten av tvättmedel följer med några trappor upp.
På sommaren kommer det bli fantastiskt. I sommar. Sitta på balkongen med frukosten. Dricka vin till solnedgång och soluppgång. Stå i bikini och tänka att Sverige är allt bra fint ändå. Det är fint redan nu. Solen har börjat sin resa förbi vårt vardagsrumsfönster. Från vänster till höger ska den gå. Jag kisar och tittar lite försiktigt på den. Utebelysningen försöker göra sig osynlig utan resultat. Men om några timmar blir det beckmörkt igen. Då behövs ni. Lampor små.
Man ser ganska långt från vår balkong. Till stadsdelar jag inte visste fanns. Det enda som hindrar är jordens krökning, och enstaka jättehus som skymmer sikten. Stockholm slutar aldrig. Det bara fortsätter och fortsätter i all oändlighet.
Ånga som sipprar upp bredvid skorstenen syns i motljuset. Lägenhetshusen är byggda på mitten av 40-talet. De står i en sluttning, vilket gör att vi som bor högst upp i ett hus som ligger mitt i backen kan se ned på alla andra. Om vi vill. Husen har en lätt suspekt gul färg. På första våningen ligger tvättstugan. Lukten av tvättmedel följer med några trappor upp.
På sommaren kommer det bli fantastiskt. I sommar. Sitta på balkongen med frukosten. Dricka vin till solnedgång och soluppgång. Stå i bikini och tänka att Sverige är allt bra fint ändå. Det är fint redan nu. Solen har börjat sin resa förbi vårt vardagsrumsfönster. Från vänster till höger ska den gå. Jag kisar och tittar lite försiktigt på den. Utebelysningen försöker göra sig osynlig utan resultat. Men om några timmar blir det beckmörkt igen. Då behövs ni. Lampor små.
2009/01/07
Esbjörn
Tittar, min vana trogen, på allt och ingenting på TV samtidigt som jag läser läxa. Körläxa. Som i köra bil, inte som att sjunga i kör. De triviala orden om sådant man tar för givet blandas konstant med känslan av att "Om jag inte fixar det här kan jag faktiskt köra ihjäl någon". Tyngden finns där bakom. Det finns en anledning till allt.
Blippar förbi Grammisgalan och hånler åt att BjörnochBenny får exportrådets pris för Mamma mia!, tacka fan för det. Så ska kategorin årets jazz koras och hakan dras upp på en gång. Underläppen kan inte vara still. Både folket och juryn röstade på samma, och de andra nominerade visste redan innan att de inte hade en suck i år. När två stycken ur det som har varit en trio går upp på scenen för att ta emot priset börjar jag gråta. En av dem pratar; den andra kan inte.
Och mitt i allt undrar jag än en gång hur någon som gör sådan här musik kan dö. Och hur de som lämnades kvar ska kunna hitta ny musik inom sig.
Lyssna på E.S.T feat. Pat Metheny - Behind the Yashmak:
http://www.youtube.com/watch?v=B_VSA8BbDBE&feature=related
Blippar förbi Grammisgalan och hånler åt att BjörnochBenny får exportrådets pris för Mamma mia!, tacka fan för det. Så ska kategorin årets jazz koras och hakan dras upp på en gång. Underläppen kan inte vara still. Både folket och juryn röstade på samma, och de andra nominerade visste redan innan att de inte hade en suck i år. När två stycken ur det som har varit en trio går upp på scenen för att ta emot priset börjar jag gråta. En av dem pratar; den andra kan inte.
Och mitt i allt undrar jag än en gång hur någon som gör sådan här musik kan dö. Och hur de som lämnades kvar ska kunna hitta ny musik inom sig.
Lyssna på E.S.T feat. Pat Metheny - Behind the Yashmak:
http://www.youtube.com/watch?v=B_VSA8BbDBE&feature=related
2009/01/04
På tåget, med turkosa gnister som lyser upp den snödränkta skogen
Varför kan jag inte skriva längre? Att jag skriver just detta blir ju något av en motsägelse i sig, men ni förstår.
Jag vågar knappt närma mig orden. Vad tror jag ska hända? Föds mitt skrivande ur lidande, och lider jag då alltså inte längre? Behovet av att uttrycka mig, bara mig, måste finnas kvar. Men det kommer inte. Jag ser inte orden längre. Det krälar inte längre i mitt inre av något som vill ut.
Är detta harmoni vill jag inte ha det. Ett liv som detta har aldrig varit varken önskvärt eller tänkbart.
Är jag kanske rädd för att krackelera? Avslöja mig själv? Att mitt liv är en bluff, lyckan en chimär och allt bara temporärt? Att jag vill ha det bra, snarare än att jag de facto har det bra?
Orden har också, mer än tidigare, blivit ett arbete. Min hjärna och min kreativitet har ägts av någon annan. Haft ett syfte som någon dikterat åt mig, ramar som redan fastställts utan min medverkan. En kugge. Som skulle producera.
Och det gjorde jag. Nu efteråt känns trivialiteten skava på gränsen till det banala. Att ägna sitt liv åt en perifer värld ger så lite. Så oändligt lite att russinen man vill plocka ur kakan knappt syns och är uttorkade till oigenkännlighet när man väl hittar dem.
Varför då detta klamrande vid halmstråt i höstacken?
Jag vill omfamna mig själv. Och omfamna min vilja. Känslan av en vilja är så manifest att ett förnekande av den vore att förneka mig själv.
Vad har vi lärt oss av detta?
Jag går framåt. Kanske just det. Och att jag kan skriva.
Jag vågar knappt närma mig orden. Vad tror jag ska hända? Föds mitt skrivande ur lidande, och lider jag då alltså inte längre? Behovet av att uttrycka mig, bara mig, måste finnas kvar. Men det kommer inte. Jag ser inte orden längre. Det krälar inte längre i mitt inre av något som vill ut.
Är detta harmoni vill jag inte ha det. Ett liv som detta har aldrig varit varken önskvärt eller tänkbart.
Är jag kanske rädd för att krackelera? Avslöja mig själv? Att mitt liv är en bluff, lyckan en chimär och allt bara temporärt? Att jag vill ha det bra, snarare än att jag de facto har det bra?
Orden har också, mer än tidigare, blivit ett arbete. Min hjärna och min kreativitet har ägts av någon annan. Haft ett syfte som någon dikterat åt mig, ramar som redan fastställts utan min medverkan. En kugge. Som skulle producera.
Och det gjorde jag. Nu efteråt känns trivialiteten skava på gränsen till det banala. Att ägna sitt liv åt en perifer värld ger så lite. Så oändligt lite att russinen man vill plocka ur kakan knappt syns och är uttorkade till oigenkännlighet när man väl hittar dem.
Varför då detta klamrande vid halmstråt i höstacken?
Jag vill omfamna mig själv. Och omfamna min vilja. Känslan av en vilja är så manifest att ett förnekande av den vore att förneka mig själv.
Vad har vi lärt oss av detta?
Jag går framåt. Kanske just det. Och att jag kan skriva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
