Att outa eller inte outa

Som så många andra bloggare har jag varit restriktiv med personlig information på sidan. Exempelvis så heter jag inte Mård, jag har nog aldrig skrivit om min ålder och ni som inte känner mig vet nog fortfarande inte riktigt vilken utbildning det är jag gått. Jag har blivit så pass frisk nu att jag imorgon gör första dagen på min praktikplats. Jag gillar chefredaktörens slappa svar på mitt mail "Kom imorn eller på onsdag om du inte känner dig bättre, vi kommer saaakta igång här efter ledigheten". Min hjärna behöver nog en långsam start, så det passar mig.

I och med pratet om praktiken tror jag att jag lämnade ut mer om vad jag läser till, så att de flesta, om ännu inte helt, skapat sig en rätt tydlig bild av vad jag ämnar bli. Mamma berättade att hon under sina första år som rektor hela tiden sa "Jag arbetar som rektor" eller liknande, när folk frågade vad hon gjorde. Efter några år, och en rektorsutbildning, kom hon på sig själv med att svara "Jag är rektor". Det hade skett en förskjutning där, en förskjutning som hade tagit sin tid, och jag tror att den är nyttig. Och också att den säger något om vad vi kan. När jag började i Umeå så svarade jag "Jag läser vetenskapsjournalistik". I höstas insåg jag att jag också gjort samma förskjutning som mamma, för jag märkte att jag börjat svara "Jag blir färdig vetenskapsjournalist i vår". Det är vad jag blir. Som en av åtta i vår kull. Jag vill syssla med humaniora, med kultur, med fenomen i vår tid, men under utbildningen har jag också fastnat för forskningspolitik. Hela den akademiska världen fascinerar mig och jag hoppas att jag snart kommer känna mig redo att undersöka vilka möjligheter som finns för en forskningspolitiskt intresserad dalkulla.

Så, nu har jag outat mig själv lite. Ingen idé att gå och tjuvhålla på något som inte direkt känns sensationsartat längre. Dela gärna med er av något ni också!