God ton

Jag och Erika kom i höstas fram till att man ska hålla god ton. Vi hittade en gräns för vad som var acceptabelt, och det som föll utanför den var inte god ton. Att inte tacka för ett "grattis på födelsedagen" var, till exempel, inte god ton. Idag har jag varit en mästare i god ton. Ringde ett samtal på kvällen, mitt i all rädsla, av ren artighet. Det är god ton. Hade jag inte hört av mig så vet jag inte hur det blivit. Har också mailat tillbaka till den unge mannen i frysen, och höll det värdigt rakt igenom. Sakligt, slutgiltigt och alldeles underbart. Kände att jag växte nån decimeter efter att jag skickat det. "Oj vilken stor människa jag var då!"

Det känns vettigt. Det finns ingen anledning att sjunka till någon annans låga nivå, jag håller hellre god ton.

Imorgon ska jag försöka vara i tid till jobbet. Även om jag är den enda som gör det. God ton ftw!