Nej

Det gör ont i ryggen. Jag fryser så att jag skakar ibland. Jag orkar inte med verkligheten. Jag orkar inte med att jag snappar upp de subtila förändringarna. Jag orkar inte med att jag visste redan innan. Något som jag inte ville veta. Jag orkar inte vara ledsen. Är det här kanske mitt straff för att jag bryr mig? För att jag försöker? Det känns som det nu. Det känns tomt. Jag orkar knappt sucka. Än mindre sova. Än mindre äta.