Avfrostning avbruten

Helgen innan nyårsafton träffade jag något sött. Någon söt. Någon som också gjorde att jag var söt, blev söt, sa söta saker. Jag gick runt och var nästan lite knäsvag. Geografi och åldersskillnad gjorde att jag var lite tveksam till hela projektet, men då det kändes så rätt så lätt så bra så snabbt tänkte jag att det kan vara trevligt att köra på. Släppa loss. Se vad som händer. Vi skulle ses, här eller där, men nu blir det inte så. Han har gjort en helomvändning och jag såg den inte komma. Började ana oråd i söndags men tänkte att jag bara överreagerade. Det gjorde jag inte. Han har skurit av det mesta, och de förklaringar jag sitter och väntar på kommer inte. Att försöka komma undan med "Jag flyr, men det är okej för hey that's me" är så omoget att jag inte kan bevärdiga det med något alls. Ett selektivt svarande på internet, då han stängt av telefonen, är det som bjuds, och att acceptera det gör jag inte. Jag har provat, men gränsen går någonstans där. Att vi tidigare inte pratat om hur vi ska ha det har lett till att det nu fick alldeles för stora proportioner. Och han flyr. Gömmer sig. Jag står kvar med en längtan och undrar vad som hände. Var något på riktigt?

Den avfrostning som inleddes är nu avbruten. Jag orkar inte kasta bort känslor, eller ens en tanke, på någon som inte är värd det. Jag trodde det, men den människa som var söt som honung är inte den människa som nu smällt upp en cementvägg framför sig. Jag kryper tillbaka in i min frys. Jag förstår inte de människor som är utanför.